Reklamombudsmannens opinionsnämnd har fällt en annons från flygbolaget Ryan Air. Detta har fått redaktionen på Fria Tider att reagera. Håller de sig till sanningen denna gång? Låt oss se efter.
Flygvärdinnorna i Ryanairs välgörenhetskalender framställs som “rena sexobjekt” och har inget samband med de resor som säljs, anser det feministiska kontrollorganet RON och fäller bolaget för brott mot värdegrunden.
Ingressen innehåller sakfel. Det som fällts är en annons, inte kalendern. Det är inte flera flygvärdinnor i annonsen, endast en, varför det endast är en avbildning av en flygvärdinna som underkastats nämndens prövning. Citatet är också felaktigt, vad som står i beslutet är att kvinnan “genom sin klädsel och pose framställts som ett rent sexobjekt”. Reklamombudsmannens opinionsnämnd är heller inte ett feministiskt kontrollorgan, utan en del av näringslivets självreglering, något som syftar till att slippa statlig detaljkontroll av innehåll i reklam. Reglerna som gäller för dess prövning är Internationella Handelskammarens (ICC) så kallade reklamkod, en uppsättning regler för självreglering inom näringslivet som gavs ut första gången 1937 och reviderats löpande.
RON:s ledamöter är representanter för stora, tongivande företag och viktiga näringslivsorganisationer. Nämnden leds av ett hovrättsråd från Svea Hovrätt och en rättssakkunnig från Justitiedepartmentet. Att kalla en fristående stiftelse som gör bedömningar av sedligheten i reklam enligt ett internationellt regelverk för ett “feministiskt kontrollorgan” är helt enkelt att ljuga.
Det är inte första gången som det internationella flygbolaget får problem med den svenska vänstern. Den här gången har tre personer anmält en annons som visar en av bolagets flygvärdinnor fotograferad på en strand iklädd gula bikinitrosor och en uppknäppt blå kavaj. Annonsen marknadsför flygbolagets välgörenhetskalender för 2014.
Det är intressant att Fria Tider bedömer att ICC är en vänsterorganisation. Antagligen är det ett erkännande från dem om att de är så långt ut på den extrema högerkanten att till och med näringslivets typiskt sett mörkblå läggning framstår som vänster. Att handelskammaren formellt är politiskt obunden är inget de verkar känna till. Eventuellt syftar de på anmälarna:
En anmälare skriver att det inte finns någon rimlighet i att ett flygbolag marknadsför sig med utvikningsbilder.
En annan anmälare skriver i korthet att det är omotiverat, långsökt och sexistiskt. Flygvärdinnorna är yrkesmänniskor med stort ansvar och har ett slitigt jobb där de inte springer runt i underkläder.
En tredje anmälare skriver att reklamen visar kvinnor på ett sexistiskt och förnedrande sätt.
I sådant fall kan vi konstatera att Fria Tider anser det vara vänsterpolitiskt att tycka att det är orimligt att sälja flygresor med mjukpornografiskt bildmaterial. Att det är vänster att värna om flygvärdinnors yrkesmässiga integritet och kompetens. Att det är vänster att opponera sig mot förnedring och sexism.
Man får förmoda, om det är så, att Fria Tider själva står för att det är rimligt att sälja i stort sett vad som helst med pornografi, nedlåtande framställningar av yrkesgrupper och förnedring av kvinnor, samt att detta är en del av den högerideologi de själva företräder. Hur det är med detta är oklart, då deras artikel är så otydligt och illa skriven.
Kvinnan på bilden är i en klassisk pornografisk pose, där hon skrevar och är framställd på ett sätt som starkt påminner om marknadskommunikation i pornografisk press och film. De har också missuppfattat uttalandet från RON. Det är inte kalendern endast som säljs, utan nämnden bedömer att flygbolagets huvudprodukt också marknadsförs genom annonseringen och lägger det till grund för fällandet.
Varefter de citerar ur uttalandet men utelämnar resonemanget som leder fram till den citerade bedömningen. Artikeln paketeras med utdrag ur kalendern, tillsammans med det falska påståendet att ytterligare tre bilder fälldes av RON, utöver den som faktiskt bedömdes av nämnden. Budskapet verkar vara att Fria Tider gärna vill att reklam ska baseras på en framställning av kvinnor som sexuella instrument eller objekt, oavsett produkt, marknadskommunikationens sammanhang eller vad allmänt accepterade regler som näringslivet självt ställt upp säger.
I princip menar de också att företag bör behandla de regler som näringslivet upprättar för sin självreglering med förakt. Det är inte utan att man undrar om Fria Tider själva betraktar demokratin och rättsstaten på samma sätt.
Den regel som annonsen fälldes mot är artikel 4 i ICC:s reklamkod. Den lyder så här:
Marknadskommunikation ska respektera mänsklig värdighet. Marknadskommunikation får inte
uppamma eller överse med någon form av diskriminering, inbegripet sådan som hänför sig till
ras, nationalitet, härkomst, religion, kön, ålder, funktionsnedsättning eller sexuell läggning.
Bakgrunden till inskränkningen i vad som anses vara god sed i marknadskommunikation är FN:s traktater om medborgerliga och politiska rättigheter, närmare bestämt hur FN valt att undanta diskriminering och andra kränkningar från skyddet av yttrandefriheten. Ändamålen med det regelverk som Fria Tider kallar för feministiskt och vänster är följande:
ICC-koden syftar till:
• att åstadkomma att förhållningssätt och ageranden inom reklam och
marknadskommunikation överallt är ansvarsfulla och tillbörliga;
• att stärka allmänhetens förtroende för marknadskommunikationen som sådan; att skapa
respekt för konsumenters integritet och preferenser; att säkerställa särskild aktsamhet
beträffande marknadskommunikation riktad till barn och ungdom;
• att slå vakt om yttrandefriheten för de som är verksamma inom marknadskommunikation
(enligt artikel 19 i FN:s Internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter);
• att tillhandahålla effektiva, praktiska och flexibla lösningar, samt att minimera behovet av
detaljreglering i nationell eller internationell lagstiftning.
Vi har alltså att förmoda att det är i Fria Tiders ögon är typisk vänsterpolitik. Som enligt deras bedömande är förkastlig. Vad alternativet till ansvarsfullt, tillbörligt och förtroendeingivande beteenden är framgår inte av artikeln men vi kan anta att begreppens antiteser inte är så långt från sanningen. Hela deras framställning verkar gå ut på att visa att skydd av mänsklig värdighet är fruktansvärt, att allt utom den mest extrema extremhögern är förkastlig vänster och ett allmänt förakt för sociala och kulturella förhållningsregler som tas fram på kollegial väg av de som berörs.
Eller som det tillspetsat kan kallas, propaganda för nyfascistiskt demokratiförakt.
Om RON:s utformning och uppdrag går det att läsa här. Om RON:s sammansättning går det att läsa här. Uttalandet från RON kan läsas här. ICC:s regler kan läsas här.
//Elwa Ninpo — Politifonen
Politifonen 