Gästinlägg: Sverigedemokraterna – höger, vänster eller mittenextremism?

Nu är det snart valtider. Därför tänkte vi ta en liten titt på hur Sverigedemokraterna har utnyttjat sin vågmästarroll genom åren. De har i den politiska debatten ansträngt sig hårt för att lansera motivet av att vara David som slåss mot Goliat. Det finns flera vinster med detta. En vinst, eller poäng, är att de appellerar till människors allmänna uppfattning om och sympatier för “underdogen”.  Retoriskt har det tagit sig uttryck i att de övriga riksdagspartierna utmålas som en gemensam motståndare bl.a. genom att tillskrivas termer som “sjuklövern”. Denna fraseologi tar sig ibland även symboliska uttryck, som i den här bilden från Avpixlat:

Avpixlish

Sd mot sjuklöverdrösen

Innehållsligt, så menar Sverigedemokraterna att de statsbärande partierna mörklägger sanningen (om framförallt invandringen) och bedriver en ansvarslös invandringspolitik. Här ger Sverigedemokraterna och deras sympatisörer sken av att de själva står för en restriktiv och reglerad invandring, medan motståndarna står för en fri och ohämmad. Även om detta inte är fallet (inget parti i riksdagen driver frågan om fri invandring) skapar Sverigedemokraterna genom detta en retorisk polaritet mellan sig själva som ansvarstagande och de andra, “sjuklövern”, som ansvarslösa. De ansvarsfulla mot de ansvarslösa.

Man appellerar här till en av de mest legitimerande principerna för maktutövning: förmågan att ta ansvar.

Men för att upprätthålla denna retoriska och propagandistiska bild av sig själva som den ensamme sanningssägaren och kämpen, David mot Goliat i form av det politiskt korrekta etablissemanget, ägnar sig Sverigedemokraterna åt mörkläggning av hur de agerar i den realpolitiska vardagen.

Tittar man på samvoteringsmönstret, det vill säga. hur Sverigedemokraterna har voterat, under perioden 2010/11 till 2012/13,  framträder en annan bild.

Samvotering

Som framgår ovan, i grafen till vänster, röstar Sverigedemokraterna med Moderaterna i 50 % av fallen och avstod från att rösta i de övriga fallen eller så röstade de med Moderaterna i 75 % av fallen och 25 % av fallen med Socialdemokraterna. Detta i voteringar där Socialdemokrater och Moderater röstade olika.

I grafen till höger, ser man att Sverigedemokraterna röstar med Alliansregeringen i 60 % av voteringarna, medan man röstar med oppositionen mellan 13 -26 %.

Föreställningen av ett oppositionellt parti, som en analogi till David mot Goliat, sverigedemokraterna mot den så kallade sjuklövern, det politiskt korrekta etablissemanget, kommer således på skam.

Björn Söder skrev ett debattinlägg i SVT Debatt rörande kritiken om att man gick de borgligas ärenden:

Vi lät riksdagens utredningstjänst (RUT) utreda hur många gånger oppositionspartierna har röstat tillsammans med regeringen under riksmötet 2012/13. SD röstade vid 54 procent av omröstningarna tillsammans med regeringen. För Socialdemokraternas del var siffran 49 procent. Miljöpartiet röstade i 48 procent av fallen med regeringen och Vänsterpartiet i 30 procent av fallen. Vi kan därför återigen konstatera att Socialdemokraternas påstående är en ren lögn.

Saken är den, att det inte förändrar det faktum som framkommer av samvoteringsmönstren som presenterades i graferna ovan, då dessa omfattar en längre period, 2010/11–2012/13, medan Björn Söders underlag begränsar sig till perioden 2012/13.

Vi kan således konkludera att det med stöd av samvoteringsmönstren i graferna ovan, som sammanställts av statsvetaren Anders Sundell på Göteborgs universitet, att myten om Sverigedemokraterna som David mot Goliat inte är något annat än blå dunster.

Visserligen har data för 2013-års samvotering inte ännu släppts. Det finns indikationer på att man möjligen har flyttat sig mer åt mitten, men sett i sitt perspektiv kanske ett års avvikelse mot flera års högerlutning inte säger särskilt mycket.

/Robashi Nilsuko, gästskribent hos Politifonen.

8 thoughts on “Gästinlägg: Sverigedemokraterna – höger, vänster eller mittenextremism?

  1. Retorik och samhällsnormer går dock mot obegränsad/fri invandring. Idag framställs i princip begränsningar i invandring som något föraktfullt av landets etablerade medier och dess opinionsbildare.
    Åtminstone går dessa fullständigt i taket när någon nämner något om en mer begränsad invandring, vilket pekar på att det är en obegränsad invandring som är “normen” och det perspektiv som man utgår ifrån.
    Det är “politiskt inkorrekt” att hävda begränsningar i invandring vilket bla. återspeglar sig på den politik som förs. I SVT sända “Agenda” fick migrationsminister T Billström nyligen frågan om det finns några begränsningar gällande hur många flyktingar Sverige skall ta emot från Syrien, svaret blev att det inte finns några begränsningar.
    Flera riksdagspartier har dessutom fri invandring som vision, MP, V och även C talar om detta, liksom ungdomsförbund i tex. FP.
    Dock är det ingen som talar om dess konsekvenser.

    Sverige har i praktiken redan fri invandring till jobb. Det nya med en fri invandring som många sympatiserar med blir således; fri invandring till välfärd.
    Fri invandring till välfärd går dock inte att förena med ett välfärdssamhälle. För ett välfärdsland som Sverige skulle fri invandring till välfärd innebära orimliga strömmar av människor från fattiga länder runt om i världen som skulle vilja få försörjning av den svenska staten, vilket gör att välfärdsstaten omöjligt skulle kunna upprätthållas. Det blir därför hyckleri att tala om begränsningar i invandring som något föraktfullt om man inte samtidigt beskriver de konsekvenser som skulle uppstå.

    Ett system där svenska medborgare och skattebetalare betalar stor del av sin egendom(skatter) för att upprätthålla välfärden i Sverige, för att sedan låta medborgare runt om i hela världen nyttja detta, blir fullständigt ohållbart.
    Det låter kanske inte snällt men alla lås, portkoder, staket, tomtgränser etc. hindrar den fria rörligheten och syftar till att stänga ute andra från andras egendom. Ett samhälle utan lås, portkoder, staket och tomtgränser, där “allas lika värde” tolkades som; “allas lika rätt till andras egendom” kan likställas med ett samhälle som har fri rörlighet och invandring till ekonomisk välfärd där det är fritt för vem som helst i hela världen att få försörjningsstöd och annat betalt och tilldelat sig. Dvs. fullständigt ohållbart…

    Hur har då politiska partier, diverse ungdomsförbund och opinionsbildande journalister etc. tänkt sig detta!?
    Dessa är uppdelade i två läger men med samma visioner. Vänsterfalangen, och liberalerna.
    Marxism/kommunism tolkar “allas lika värde” som; “allas lika rätt till andras egendom”, vilket rättfärdigar obegränsad invandring av fattiga människor till ekonomisk välfärd. För marxister/kommunister är således fri invandring till välfärd inget problem, snarare tvärt om eftersom allas rätt till andras egendom ingår i den ideologiska konstruktionen. Men marxisterna vill inte avveckla välfärdsstaten, snarare vill man avveckla den privata äganderätten. Genom statlig konfiskering av all egendom, även sådant som smycken och ägodeler etc., för att sedan fördela ut till alla som kommer in så skall fri invandring till välfärd upprätthållas är tanken.

    Tok-liberaler kan även de tala om fri invandring, eller “fri rörlighet”. Men dessa vill inte avveckla äganderätten, istället vill man avveckla eller kraftigt försvaga välfärdsstaten. Den fria rörligheten skall upprätthållas genom att alla som kommer in, även befintliga medborgare, får klara sig bäst de kan utan statliga ersättningssystem och utan omfattande sociala skyddsnät.
    Inte heller för tok-liberaler är således fri invandring något problem, snarare ingår det i den ideologiska konstruktionen att försvaga staten och välfärdssamhället.

    I Sverige tilldeles den som vill ha större begränsningar i invandring fruktade etiketter såsom “främlingsfientlig/rasist”, vilket är ett hyckleri om man inte samtidigt belyser vilka konsekvenser som skulle uppstå om inga begränsningar i invandring skulle finnas.
    Och hur stora, eller små, måste dessa begränsningar i invandring vara utan att medier och andra vill få det till “främlingsfientlighet/rasism”, vart går gränsen!?

    Vad dock alla vurmare för fri och obegränsad invandring inte tycks ha förstått är att återgång till gränskontroller och återgång till begränsningar i invandring skulle återuppstå med en fri invandring.
    Detta beror på att den fattiga röstberättigande befolkningen som kommer in via den fria invandringen själva är i behov av välfärd och äganderätt, och skulle således rösta bort den fria invandringen vid val.
    För man kan inte ta för givet att alla som kommer in är kommunister eller tok-liberaler….

  2. Du kanske ska börja med att lära dig vilka skäl som föreligger för att få uppehållstillstånd. Ingen får uppehållstillstånd bara för personen är fattig och vill ha ett bättre liv. Den som arbetskraftinvadrar måste ha ett jobb, annars måste personen lämna landet, vilket kan leda till att människor stannar kvar och jobbar svart med urusla villkor. Och att det inte går att diskutera invandringen utan att bli klassificerad som rasist är nonsens. Men det är väldigt vanligt att någon säger sig inte vara rasist för att sedan använda sig av steriotyper, myter och rena lögner i beskrivningen av invandrare, och då företrädes vis muslimer. Med tanke på det antal invandrare som får uppehållstillstånd i Sverige är det en världslögn att det råder fri massinvasndring, utan detta är en myt från extremhögern hatar alla som inte delar deras åsikter och syn på Sverige.
    Du skriver “I Sverige tilldeles den som vill ha större begränsningar i invandring fruktade etiketter såsom “främlingsfientlig/rasist”, vilket är ett hyckleri om man inte samtidigt belyser vilka konsekvenser som skulle uppstå om inga begränsningar i invandring skulle finnas”. Då undrar jag om du vill förhindra svenskar som jobbat utomlands några år att återvända?

  3. Några missförstånd!
    1. Sverige har i praktiken redan fri invandring till jobb. Det nya med en helt fri invandring, som vissa politiska partier har som vision och som många journalister och opinionsbildare utgår i från i sin retorik, blir således; fri invandring till välfärd.
    Jag har således inte sagt att fri invandring till välfärd råder till Sverige idag. Snarare råder i Sverige, liksom i alla andra länder i väst, begränsningar i invandring till välfärd. Men trots detta så tilldelas begränsningar i invandring som något föraktfullt. Den som anser att större begränsningar i invandring borde råda tilldelas i regel fruktade etiketter, inte minst av det massmediala etablissemanget. Varpå signalen sänds att det är obegränsad invandring som är normen att utgå ifrån.
    Men konsekvenserna av en obegränsad invandring till välfärd talar samma etablissemang alltid tyst om.
    .
    2. Invandring går fortsatt inte att diskutera offentligt i Sverige. Jag har aldrig någonsin sett en politisk debatt på TV eller annat, där faktiskt sakfrågan diskuteras, för det går inte. Finns ämnet, mot förmodan, på dagordningen i någon debatt så spårar debatten alltid ur med att istället handla om hur rasistiska exempelvis SD är. Själva sakfrågan har nog aldrig debatterats. Dvs. hur stor invandring skall Sverige ha. Hur stor invandring från exempelvis underutvecklade länder klarar Sverige av att hantera utan att integration och annat blir stort undermålig. Vad är invandringspolitikens långsiktiga och kortsiktiga konsekvenser. Vad kostar invandringspolitiken skatebetalarna. Vilket samhälle vill man skapa, etc.
    I Sverige har “politisk korrekthet” vunnit över intellektuell seriösitet, vilket omöjliggör för intellektuell debatt.
    Säg mig den politiker eller annan offentlig person som anser att invandringen ordentligt bör begränsas ordentligt, utan att bli tilldelad fruktade etiketter av et massmediala etablissemanget! Det går inte! “Främlingsfientlig/rasist” används för att avskräcka och för att signalera de “korrekta” uppfattningarna i dessa frågor, avvikande uppfattningar tolereras principiellt inte.
    Det är en myt att det går att debattera dessa frågor med därtill en avvikande uppfattning än den uppfattning som etablissemang och andra anser bör gälla, utan att bli “brännmärkt”.
    .
    3. Antar att du förstår att “en återvändande svensk” inte behöver få ett uppehållstillstånd av migrationsverket för att återvända till Sverige!?
    111.000 upphållstillstånd beviljade Sverige år 2012. Gällande 2013 har denna siffra dessutom ökats.
    På migrationsverket kan man se vilka som tilldelats uppehållstillstånd i Sverige och av vilka skäl. Några “återvändande svenskar” finns då inte med i bland dessa.
    http://www.migrationsverket.se/download/18.5e83388f141c129ba63136cd/1381926443804/Beviljade+uppeh%C3%A5llstillst%C3%A5nd+och+registrerade+uppeh%C3%A5llsr%C3%A4tter+2012.pdf

    Omfattningen: Per capita tog Sverige år 2012 emot 17 gånger fler asylsökande än USA, 6 gånger fler än Tyskland, 5 gånger fler än Frankrike som är länder som också är stora mottagare i väst. Jämfört med det Europeiska snittet för 2012 så tog Sverige emot 8 gånger fler än genomsnittslandet.
    Sverige har nu närmare 2 miljoner utlandsfödda på en liten befolkning på 9 miljoner. Svenskfödda, men där båda föräldrarna är utrikes födda räknades tidigare som “invandrare” i SCB:s statistik. Det gör de inte längre, men skulle även dessa inkluderas så är det betydligt fler än så.
    Detta har skett på endast ett par årtionden, och visar på en omfattning som är så stor att ett helt folk på några årtionden är på väg att bytas ut mot en annan.
    Begreppet “massinvandring” blir fullt relevant eftersom inget annat jämförbart land ens är i närheten av Sveriges motagande i relation till folkmängd.

  4. 1. Nej. Arbetskraftsinvandringen är rejält reglerad. Den kommer också med stor sannolikhet att regleras ytterligare framöver, med större facklig insyn och delaktighet. Din framställning är helt enkelt lögnaktig. Det är också därför som den hållningen inte ges särskilt mycket tid i massmedier med högre svansföring än diverse amatörjournalistiska bloggar och andra liknande medier.

    2. Invandring diskuteras offentligt. Den här diskussionen är offentlig och du gav tidigare ett exempel på en debattplattform som har brett genomslag där invandring diskuteras återkommande, vilket var vad ditt exempel faktiskt gällde. Däremot är det endast en mindre andel av befolkningen som är intresserad av och anser att migrationspolitiska frågor är särskilt viktiga. De flesta anser att välfärdens fyra ben (vård, skola, omsorg och socialförsäkringar) samt arbetsmarknadspolitiken är oerhört mycket viktigare. Det är därför Agenda inte är ‘nigger-nigger-nigger-nigger-nigger-nigger’ rätt igenom, varenda söndag, till skillnad från exempelvis Fria Tider eller andra liknande kanaler.

    Att du dömer ut den offentliga debatten i Sverige som intellektuellt oseriös samtidigt som du själv ljuger och förvränger är tämligen typiskt för de nyfascistiska miljöerna, vilka du antagligen känner dig mer hemma i än den mer krävande offentliga debatten. I brist på egen legitimitet rackas det där ned på större delen av befolkningen, det politiska etablissemanget in toto och på varje förhållningsregel som avråder från rasism, sexism, homofobi och demokratiskt värdigt uppträdande.

    3. Du borde vara stolt över att Sverige tar ett stort ansvar för skyddsbehövande. Sverige är ett land som räddat oerhört många människor från död, förföljelse, omänsklig behandling och andra fruktansvärda förhållanden. Svenskt utbildningsväsende och näringsliv har tagit hand om och fostrat en betydande mängd personer som sedan återvänt till områden de flytt från för att där kunna verka som högre politiker och fredsmäklare.

    Det är viktigt att ta ansvar för den värld vi lever i. Isolationism och utlänningsfientlighet är ansvarslöst.

    //Elwa Ninpo — Politifonen

  5. Svart till Politifon.
    1. Nja det vet jag inte! Säg mig vad som hindrar exempelvis en dataingenjör från Indien att komma att arbeta i Sverige om denne har arbete ordnat för sig!? Du får gärna beskriva vad som ter sig så “lögnaktigt” i mitt påstående att Sverige, i praktiken, har fri invandring till jobb!?
    “Arbetskraftsinvandringen är ordentligt reglerad” skriver du. På vilket sett är den kraftigt reglerad!? Nekas arbetskraft att ta sig till Sverige om vederbörande har arbete ordnat för sig här!?

    2. Invandringspolitiken har fortsatt mycket svårt att debatteras seriöst i offentliga, etablerade medier i Sverige. Som jag skrev spårar en sådan debatt alltid ur för att istället avhandla främlingsfientlighet/rasism, själva sakfrågan debatteras sällan såsom; hur stor invandring skall Sverige ha. Hur stor invandring från exempelvis underutvecklade länder klarar Sverige av att hantera utan att integration och annat blir stort undermålig. Vad är invandringspolitikens långsiktiga och kortsiktiga konsekvenser. Vad kostar invandringspolitiken skatebetalarna. Vilket samhälle vill man skapa, etc.
    Det här är frågeställningar som medborgarna i Sverige har mycket dålig koll på eftersom genomlysning saknas. Vet exempelvis gemeneman hur mycket av inbetalad egendom(skatt) som betalas för att finansiera Sveriges stora invandring till välfärd!? Jag vet eftersom jag exempelvis läst regeringen och finansdepartementets beställda rapport; “invandringen och de offentliga finanserna(Jan Ekberg 2009).
    Men annars hade även inte jag haft någon uppfattning, eftersom offentlig genomlysning saknas.

    Knappast någon har väl dock missat den stora laddning som finns kring dessa frågor i Sverige och som gör att exempelvis en invandringspolitik knappt kan debatteras.
    Denna laddning grundar sig i att politiker och opinionsbildare är oroliga för hur svenskarna egentligen tycker.
    Politiker är uppenbart medvetna om att man går före opinionen i de här frågorna. Från -70 talet och framåt finns en politisk medvetenhet hos politiker om att man inte har opinionen helt med sig. Och detta förhåller man sig till genom att helt enkelt inte göra dessa frågor till en “konfliktfråga”.
    Rädslan för att vanligt folk är mer invandringskritiska än vad man vill låssas om gör att invandringsfrågor inte debatterades över huvud taget under årtionden i Sverige.
    Men med allt mer uppenbara problem med integration och annat och med Sverigedemokraternas inträde i riksdagen, så gick frågorna inte längre att undvika, även om själva sakfrågorna fortsatt knappt avhandlas.
    Att dessa frågor trots allt har kommit på agendan har upprört en stor del av det sk. “etablissemanget”, inte minst vänsterfalangen i samhället, som mer eller mindre anser att dessa frågor skall förbli helt odebatterade och helt okritiserade i Sverige.

    Med detta har politiker, journalister och andra opinionsbildande skribenter mycket svårt att i sina artiklar och reportage förmedla de negativa konsekvenserna. Det är nästan alltid en enögd bild av verkligheten som framställs och där de som belyser de negativa konsekvenserna tilldelas fruktade etiketter liksom för att avskräcka och visa sin avsky. Redaktioner i Sverige är till och med relativt öppna med att det är svårt att ge en allsidig bild av verkligheten i dessa frågor, för man vill ju inte uppfattas gå SD:s ärenden. Dessutom tror man att man spär på den sk. “främlingsfientligheten” i samhället om invandringens negativa konsekvenser belyses.
    Det hela blir till en intellektuell kollapps.

    3. Visst kan man vara stolt över Sveriges mottagande. Men samtidigt måste de negativa konsekvenserna av att kontinuerligt bedriva hela västvärldens främsta invandring till välfärd, också kunna belysas.
    Sveriges kontinuerligt stora mottagande och ansvarstagande har lett till; fler som inte arbetar, fler som har lågkvalificerade jobb, fler fattiga, fler sjukskrivna, fler som är beroende av bidrag, fler som har stora problem i skolan, fler brottslingar, fler motsättningar av olika slag, mer segregering och “ghettofiering” av städer och orter(3st gettoliknande sk. utanförskapsområden år 1990 har blivit till 157st år 2006, sen slutande man att räkna).
    Inget av detta gynnar heller ekonomin. Ekonomiskt välstånd baseras på hög produktivitet och stor arbetsutbud per invånare, inte på att importera fattigdom och sociala problem från andra länder.
    Sådant bör kunna gå att belysa. Men den politiker, journalist eller annan offentlig person som gör detta “brännmärks”, varpå debattklimatet stryper den intellektuella seriösiteten.

    Visst är det viktigt att “ta ansvar för den värld vi lever i”, men det är även viktigt att ta ansvar för att verkligheten belyses utefter ett allsidigt perspektiv där även problem och negativa konsekvenser belyses för allmän insyn. Det torde även vara viktigt för lilla Sverige att detta lilla land inte tar ett oproportionerligt stort ansvar i dessa frågor relation till andra jämförbara länder.
    Åtminstone om vi vill slippa se ett Sverige i framtiden som ett sargat och splittrat framtidssamhälle.
    För vi måste väl ändå kunna enas om att ett litet land i längden inte klarar av hur stor invandring till välfärd som helst, med därtill en integration som visar sina ständiga tillkortakommanden!?
    “Hur stor invandring tål Sverige” då!? Frågan är i Sverige laddad och enligt många förbjuden att ens ställa.
    Med andra ord, eftersom invandring till välfärd enligt retoriken aldrig kan bli för stor till Sverige, så är det fri invandring till välfärd som är “normen”.
    Med detta utgångsperspektiv blir det även viktigt att ta ansvar för att belysa dess konsekvenser, för de skulle bli minst sagt omfattande om normen försattes till verklighet…

  6. Tråkigt att Elwa Ninpos hat mot SD så tydligt lyser igenom. Jag har alltid uppskattat att bloggen varit hyfsat inriktad på fakta och inte personliga agendor. Detta verkar dock ha brutits på sistone. Därmed kommer jag sluta följa er.

  7. Oj, hoppsan! Nu gjorde jag bort mig helt! Jag ber om ursäkt! Jag trodde jag var på politologernas blogg och läste. Det var jag inte. Detta verkar ju bara vara ännu en av raden av “anti-rasistiska” bloggar utan substans.

    Igen, ber om ursäkt.

  8. David mot Goliat-idén handlar ju om så mycket mer än om voteringsmönster i riksdagen. Framför allt handlar det om att alla etablerade partier kontinuerligt – med något enstaka undantag – samarbetat med varandra och skapat oheliga allianser för att hålla SD:s väljare borta från alla former av inflytande. Man är så förenade i hatet mot SD att man allt som oftast hellre verkar låta sina politiska förslag vara ogenomförda, än genomföra dem stöd av SD. Det är en fullständig politisk blockad, med de samtliga sju etablerade riksdagspartierna i någon slags kartell på ena sidan, och SD ensamt på den andra, en blockad som i praktiken kastrerar partiet och berövar 5,7% av befolkningen sin parlamentariska röst. Även i den politiska retoriken är det ju tydligt att det är sju mot en, t ex i förrförra Agenda-debatten när alla sju riksdagspartier angrep SD samtidigt med bombastiska slagord och floskler om människovärde.

    Förhoppningsvis markerar voteringen om brytpunkten för statlig skatt, början på slutet på denna skamliga epok i svensk politik. Ju mer SD:s väljarstöd växer och ju mer folk bildar sig en egen uppfattning av partiet desto svårare kommer det bli för det gamla politiska etablissemanget att fortsätta med sin fåniga blockad.

Diskutera

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s