Är bloggen Det Goda Samhället gammelfascister?

Idag slänger Elwa ett avmätt litet getöga på en opinionsbildare och “gerillaledare” i den utomparlamentariska högern.

I början av nittiotalet ställde ett nytt parti upp i valen, Ny Demokrati. Det hade bildats av ett par företagare, en skivbolagsägare och en koncernägande greve. Deras politiska program var hämtat från en relativt nybildad tankesmedja, Den Nya Välfärden, som några år tidigare startats av en person som heter Patrik Engellau. Trött på att näringslivet inte hade oinskränkt makt över samhället ville han dra igång en utomparlamentarisk rörelse som skulle föra “gerillakrig mot kravmaskinerna” och gå från att arbetsmarknadens parter förhandlar fram avtal om löner, förmåner och anställningsvillkor i övrigt till att “svenska gerillamän” runt om på svenska företag och institutioner tar makten över arbetslivet och i förlängningen samhället.

Tanken är att ersätta välfärdsstaten med en marknadsdiktatur, för att slippa “kravmaskinerna[s]” inflytande över näringsliv och samhälle via de demokratiska institutionerna. Det här tyckte Ny Demokrati var en bra utgångspunkt och kombinerade således en synnerligen radikal demokratifientlig högerpolitik med en mer publikfriande och folklig rasistisk populism, vilket gav dem ett succéresultat, förmodligen tack vare det senare i kombination med ett lyckat imagearbete.

Hoppar vi fram ett par decennier kan vi se att Patrik Engellau fortfarande är verksam som utomparlamentarisk aktivist, dels genom Den Nya Välfärden, dels genom bloggen Det Goda Samhället. I den senare rollen har han breddat sig avsevärt från den i huvudsak ekonomisk-politiska agenda som Den Nya Välfärden företräder, numera har han kommit ut som en djupt konservativ och rasistisk tänkare.

Engellaus senaste inlägg på sin blogg handlar om att han hört ett radioprogram där en sakkunnig person beskrivit hur det är otillåtet att inplantera en viss amerikansk art av tall i allt för stor omfattning i Sverige, på grund av att det är en invasiv art som kan tränga undan andra arter och störa befintliga biotoper. Det är något som vissa mellanstatliga miljöavtal sätter stopp för, med syftet att bibehålla mångfald i naturen och därmed mer robusta ekosystem.

Så långt är det lätt att hänga med. Förutom att Engellau råkat lyssna på radio får vi också veta att han kallar de som inte håller med honom för “politiskt korrekta människor”, och det är egentligen dessa hans text handlar om. De är nämligen 1. korkade, 2. fanatiskt fientliga mot allt och alla, eller 3. uteslutande intresserade av att ge makt till staten och stödjer därför varje maktöverföring till densamma samt vid tvivel den maktöverföring som är störst.

Några namn eller andra exempel ges förstås inte utan det är tänkt att läsaren själv ska förstå vilka det är som är fienden här. Min kvalificerade gissning är att de politiskt korrekta är de som inte tycker att det verkar juste med en total sammansmältning av näringsliv och stat till en rasistisk korporativ statsbildning, i syfte att undanröja det demokratiska parlamentariska inflytandet som invånarna i landet (de där “kravmaskinerna”) annars kan utöva. Eventuellt får vi en förklaring längre fram, vad vet jag, men med tanke på att demokratins avveckling varit Engellaus uttryckliga mål i mer än ett par decennier är det rimligt att anta att demokrater är en del av dessa “politiskt korrekta”, och eftersom han numera också är profilerad som utlänningsfientlig debattör kan vi förmoda att även antirasism är “politiskt korrekt”.

Hur som helst. Han hade hört på radio att det finns gränser för hur mycket amerikansk tall som skogsbruksföretagen får plantera i Sverige, och det tror han att de “politiskt korrekta människorna” tycker är bra, att det är att vårda naturen. Texten låter oss förstå att även Engellau tycker att det är gott och väl, samt jämför med några andra invasiva arter.

Det är därefter som han tycker sig upptäcka ett mysterium. Varför ser inte de “politiskt korrekta” på kultur på samma sätt? Där vill de ju ha något helt annat, där ska plötsligt inte den egna kulturen skyddas från invasiva kulturarter utan dessa är istället berikande på något vis. Eftersom det är lite oklart vilka det är han syftar på och ledtrådarna inte ger så mycket mer än att det är demokrater och antirasister det handlar om, så är det inte helt lätt att förstå vari mysteriet ligger eller varför han uppfattar det som ett mysterium överhuvudtaget.

Han renodlar sitt resonemang till att det skulle finnas en motsättning mellan att tycka att det är okej att begränsa inplanteringen av någon viss amerikansk tall å ena sidan, och att tycka att migration till Sverige från Mellanöstern och Nordafrika är okej. Eftersom han resonerar väldigt svepande och antydande snarare än sakligt och precist är det lite oklart om han anser att de som anser att migration till Sverige från vissa länder är okej också måste tycka att det är bra med monokulturer i naturen för att sluta vara “politiskt korrekta”, eller om det räcker med att de blir fientliga mot utlänningar och invandring istället.

Det är i vart fall en märklig dikotomi han fäster sig vid, och det finns några saker att uppmärksamma här. Det är uppenbart att han ser personer som lämnar Mellanöstern och Nordafrika som en invasiv art, som kommer att tränga undan alla andra som bor här om de kommer hit. De kommer att vara precis som träd, tydligen. Det är en biologisk rasism vi ser i liknelsen, trots att det är kulturrasism han vill ge uttryck för. Vi utläser det av att han ser en människa som absolut determinerad i kulturellt hänseende av sin bakgrund och nationalitet. Det finns ingen kulturell heterogenitet bland dessa människor utan de är stöpta i en form och har en kultur och den kulturen är så överlägsen den enda svenska kulturen att den invaderande utländska kulturen kommer att tränga undan den inhemska och ersätta densamma.

Intressant att notera är att han hänger upp sig vid kultur, trots att det är en biologisk-geografisk determinism han synes utgå ifrån. Förmodligen tror han att läsekretsen är mer vänligt inställd till kulturrasism än övervintrad rasbiologi där kulturuttryck bara är sekundärfenomen bestämda av påstådd biologisk ras.

Det kan också uppmärksammas att han förutsätter att de “politiskt korrekta människorna[s]” människosyn och kultursyn är densamma som hans. Utan att motivera det antar han att de också ser på inflyttade från Mellanöstern och Nordafrika som automatoner med avsikt att förstöra svenskheten. Så är det förstås inte, men han kan kanske inte föreställa sig något alternativ till sin egen rasistiska idévärld.

Så, för att sammanfatta. Vi har i Engellau en person som dels vill ersätta parlamentarismen och de allmänna valen med en näringslivsstyrd stat som varken ger välfärdsservice eller bedriver omfördelningspolitik. Den ska dessutom skyddas från invaderande främlingar vilka annars skulle kväva och omintetgöra den svenska kulturen genom sina obändiga rasliga betingelser. Låter det välbekant?

Det är klassisk fascism.

På en förment rumsren blogg för politisk och samhällsdebatt. Där avsändaren är initiativtagare till och företrädare för en av de centrala tankesmedjorna för näringslivet, som står organisationer som Svenskt Näringsliv och Timbro nära. Det här kallas för normalisering, att ett samhälle gradvis börjar acceptera bigotta och demokratifientliga värderingar, eller till och med uppfatta dem som rimliga och lämpliga att grunda statsskicket i.

Att Engellaus människosyn innebär såväl antisemitism som muslimfientlighet behöver nästan inte sägas explicit. Frågan är vilka andra grupper han vill rensa ut ur Sverige, antingen fysiskt eller genom straff och indoktrinering. Att demokrater och vänstern ska väck vet vi, däremot är det annorlunda med kulturell mångfald. Vill han exempelvis förbjuda punken eller andra subkulturer, som lajvare eller gothare? Förmodligen, är den slutsats jag landar i. Fundera på om du tror att du är i hans sikte eller ej, om du kommer fram till det förra hoppas jag att du tar dig tid till att engagera dig i kampen för demokrati, mänskliga rättigheter och ett anständigt samhällsklimat.

//Elwa Ninpo — Politifonen