Steriliseringar, Rasbiologi och Roger Sahlström

Artikeln uppdaterad 31 maj 2014, 18:20

Idag ger vi er en kommentar till en så kallad krönika av Roger Salle Sahlström.

rogersahlströmsuperpåjobbet

Roger Sahlström på bloggen Dispatch International har hittat till wikipediaartikeln om Statens institut för rasbiologi, Rasbiologiska institutet (fortsättningsvis RI). Temat som fått in honom på ämnet är följande:

Sverigedemokraterna har ett förflutet de ständigt ställs till svars för. Men att SD har reformerat sin politik, kastat ut nazisterna och ständigt tar ansvar faller inte i god jord, trots att SD gör det journalisterna kräver – städar upp partiet.

Och hur kan det komma sig att man inte granskar andra partiers historia på samma noggranna sätt?

Det är inte helt enkelt att utläsa ur hans text vad det är han vill att “journalisterna” ska göra men förmodligen vill han att fler ska ägna sig åt kritiskt granskande, så då tar vi och försöker oss på det.

Han börjar med att blanda ihop två olika saker, RI respektive steriliseringsprogrammen som förr bedrevs. Det är lite märkligt, då wikipediaartikeln han läst inte nämner steriliseringsprogrammen överhuvudtaget. Dock finns såklart en koppling, dåtidens forskningsläge och allmänna opinion var sådana att båda verksamheterna hade ett utbrett stöd i befolkningen, därav att de uppträdde parallellt i den svenska historien.

En sak som Roger inte verkar ha förstått är att RI var en forskningsinstitution, inte en klinik för sterilisering. Han konstaterar inledningsvis att det upprättades 1921, enligt hans mening med starkast möjliga parlamentariska stöd. Det stämmer delvis, för visst beslutades det 1921 om att det skulle upprättas, det öppnade dock inte förrän 1922, och dessutom hade stödet kunnat vara starkare. Det fanns nämligen reservationer i riksdagens kammare, vissa ledamöter var tveksamma till om det var läge för att starta upp en forskningsinstitution med statliga pengar givet det ekonomiska läget i landet. Något som också var skäl till såväl att RI startade upp med endast sju anställda och en budget på sextiotusen kronor som att RI under nästa årtionde stagnerade i och med att anslagen halverades.

Det var alltså inte en organisation som fick stort ekonomiskt stöd och bestod av massor av personal, utan det var ett litet forskarlag med en chef, förlagt till en mindre byggnad i centrala Uppsala. Han konstaterar också att RI avvecklades 1958, vilket han raskt måste ha glömt då han bara ett par stycken längre ned i texten påstår att Olof Palme “fortsatte driva institutet” under åren 1969 till 1976. Att RI 1958 övertogs av universitetet och forskningen helt övergick till att gälla medicinsk genetik verkar Roger heller inte ha förstått när han läste wikipediaartikeln. Inte så konstigt, kanske, då det först nämns i slutet av den.

Däremot visade Palme prov på Socialdemokratisk progressivitet när han under Tage Erlander motionerade om lagreformer gällande steriliseringsprogrammet på 1960-talet. För honom var den dåvarande maktutövningen exempel för kränkning:

Den principiella utgångspunkten för hans motion var följande: ”Men den tanke som ligger bakom […] är att människorna så långt det över huvud taget är möjligt bör på eget ansvar avgöra djupt personliga frågor av detta slag. Samhället bör undvika att med sin tvångsmakt ingripa reglerande i sådana strängt personliga angelägenheter. Man kan säga att det gäller ett frihetsproblem, som berör människors rätt att i en ytterligt svår situation själva välja sin väg. Samhället ska inte påbjuda, föreskriva, ge order, utan samhället skall – och detta är en viktig uppgift – ge människor stöd och hjälp i de svåra personliga avgöranden det här gäller.”

Palme menade att lagstiftningen behövde mjukas upp eftersom människans personliga förhållanden och livsprojekt hotades av den repressiva lagstiftningen och kallade reformen en stor angelägenhet:

Frågan om samhällets roll, kollektivet och individen konkretiserades på ett mycket tydligt sätt i riksdagsdebatten ”om vissa ändringar i lagen om sterilisering” den 22 april 1960. Olof Palme hade i en motion föreslagit att gällande lagstiftning skulle mjukas upp. Även om frågan kan förefalla liten, inledde han sitt anförande, ”gäller det en mycket stor fråga, stor därför att denna lag ingriper i för enskilda människor djupt personliga förhållanden. Lagstiftningen på området måste därför handhas med största varsamhet och försiktighet; detta är bl.a. skälet till att frågan är värd ingående uppmärksamhet.”

En ytterligare sak som Roger inte verkar förstå är att rashygien, socialhygien och så vidare var dåtidens motsvarigheter till GI, 5:2-diet, lättmargarin i skolorna, gymkort genom företagshälsan och en mängd andra mer eller mindre statsunderstödda folkhälsoprojekt. Politiker och enskilda i Sverige under tjugo-trettio-fyrtio-femtio-talen var inte onda, det var inte av förakt och hat man fick för sig att det var lämpligt att försöka sterilisera bort sociala problem och belastningar. Egentligen hade man bara en riktigt dålig problemlösning och en attityd som gick i tiden.

Det bör förstås poängteras att vi inte avser att bagatellisera effekterna av steriliseringsprogrammet. Alldeles oavsett om intentionen var illvillig eller ej var ju konsekvenserna av programmet fortfarande repressiva och förtryckande för stora grupper i samhället. Hur man än väljer att se på det är det klart att man betraktade vissa grupper som ekonomiska eller sociala belastningar som behövde åtgärdas. Man valde på den tiden att investera i rashygien och annat. I dag gör man det genom att “minska inflödet av vissa grupper i samhället” genom att påtala en “mer restriktiv invandring”.

I vilket fall som helst var sådana idéer så utspridda att man även inom RFSU talade i termer av social- och rashygien och förordade att vissa grupper skulle tvångssteriliseras. Det hängde onekligen ihop med att sådana organisationer som föregångaren till Planned Parenthood med Margaret Sanger i spetsen var pionjärer inom fältet.

Vad gäller steriliseringsprogrammen var de initialt motiverade av sociala hänsyn, man trodde att det var billigare och mer moraliskt att hindra utvecklingsstörda från att skaffa barn än att staten skulle ta hand om såväl dem som deras avkomlingar. Liknande hänsyn låg också bakom steriliseringen av andra grupper, man var ute efter att barn inte skulle behöva växa upp i vissa miljöer samt att vissa problematiska grupper i befolkningen skulle minska. Idag vet vi att det inte fungerar, vi har också kommit fram till att det är djupt omoraliskt att påtvinga människor kroppsliga ingrepp.

Roger vill förstås inte förstå historien, han vill förvanska den i syfte att snida ett slagträ han kan använda till Sverigedemokraternas fördel i valrörelsen. Ett slagträ som förstås bara verkar trovärdigt och fungerande för de som inte vill veta eller förstå, så det är inte en hederlig framställning han gör utan en som utnyttjar andra människors okunskap och fanatism.

Slutligen försöker Roger härleda att massmedierna inte idisslar historien om steriliseringsprogrammen och RI till att partisympatierna bland journalister i början av förra året var starkt till Miljöpartiets fördel. Han påstår också att det då fanns ett starkt stöd för Feministiskt initiativ i samma yrkesgrupp, trots att stödet för dem var på magra 1 % enligt den enkätstudie som är källa till påståendet (.pdf). Det är omöjligt för en utomstående att avgöra om det är fördomar och fanatism som driver honom till att hitta på saker på det här viset eller om han är starkt medveten om det, men det är verkligen inte ett seriöst opinionsbildande han ägnar sig åt.

Redan det att sympati för partier som inte ens fanns under den tid RI och steriliseringsprogrammen bedrevs skulle vara skäl till att de inte är vardagsmat i dagspressen är en helt befängd idé, och när han försöker påstå att SD numera skulle vara ett icke-fascistiskt parti som tar ansvar för sin historia och vilka som söker sig till det är det helt enkelt inte sant och det måste han rimligen ha upptäckt. Det är inte som att han kan ha missat bloggen Interasistmen.se och vad de publicerat i ämnet, för att bara nämna en sak.

Avslutningsvis, det finns ett par saker som sticker mig i ögonen när det gäller den så kallade krönikan. Det ena är att Roger pekar ut ett antal grupper som drabbade av steriliseringsprogrammen, utan att nämna att kvinnor var de som drabbades hårdast av den formen av repression. Antingen så vet han inte att kvinnor då de oftare kom i kontakt med vården också i högre grad steriliserades eller så anser han inte att kvinnor är en grupp värd att nämna. Alltså, antingen är han okunnig i ämnet eller så anser han kvinnor vara oviktiga.

Det andra är att bloggen han är med och driver ägnar sig åt precis samma slags slutledningsfel som fick staten att ge stöd åt rasbiologi, bland annat i hetsande mot muslimer med hänvisning till förekomst av kusingifte i vissa muslimska grupper. Lägg till att han och hans kompanjon är ute efter att minska mängden muslimer i Sverige med hänvisning till precis sådana hänsyn som staten menade sig ta när steriliseringsprogrammen implementerades. Sådant som lägre brottslighet, bättre ‘kvalitet’ på befolkningen, med mera.

Det finns ett ord för detta. Hyckleri.

Läs mer, en översikt över rastänkandets historia i Sverige, med särskilt avseende på RI och steriliseringsprogrammen.

Läs gärna den här artikelserien om vart rasforskningen tog vägen (PDF).

//Elwa Ninpo — Politifonen

Medskribent, Bruce Stålnacke.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Diskutera

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s