De senaste femton åren har vi i Sverige fått två strafflagar som kriminaliserar terroristbrott samt rekrytering, offentlig uppmaning och utbildning till sådan brottslighet. Båda är implementationer av folkrättsliga åtaganden i nationell rätt, där det är EU och Europarådet som utfärdat de författningar som ligger till grund för dessa två lagar.
Det som kriminaliseras är att genom vissa typer av brottslighet försöka injaga allvarlig fruktan i en befolkning eller tvinga ett offentligt organ att göra eller avstå från någon handling. Terroristbrott är just detta, att angripa en stat eller annat offentligt organ alternativt att underminera en stats kontroll över sitt territorium genom att allvarligt påverka befolkningens uppfattningar och agerande. Till det kommer ett förbud mot att uppmana till, rekrytera till eller utbilda för sådan verksamhet.
Du har antagligen sett uppmaningar till terrorism förut i sociala medier, det är faktiskt vanligt i Sverige idag. Jag kommer inte här att gå in närmre på juridisk-tekniska detaljer eller försöka utreda om de här lagarna är väl utformade och ändamålsenliga, utan begränsa mig till att ge ett exempel på vad jag avser för att få läsekretsen att bli mer uppmärksam på dylikt.
Här en liten skärmdump från en öppen och mycket aktiv facebookgrupp:
Vad vi ser här är alltså två meddelanden som avsändarna avgivit till allmänheten, i vad som får anses vara offentlighet idag. I det övre uppmanar en person till summariskt mördande av vår befintliga regeringsorganisation. Att göra detta, mörda statsråden och andra som arbetar i regeringen, kvalificerar med all sannolikhet som terroristbrott enligt 2 § lag om straff för terroristbrott. Det står också i meddelandet att det här är något som måste göras, det vill säga, det är ett typexempel på en uppmaning.
Det är här lag om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet kommer in. Enligt 3 § är just detta kriminaliserat. Den som offentligen lämnar ett sådant meddelande riskerar alltså två års fängelse.
Mot den här bakgrunden är det lätt att inse att även det nedre meddelandet är i strid med samma lagar. Det är alltså två terrorister som sitter och uppmanar till attentat mot vårt statsskick och samhälle helt öppet, för att de kan och de vet att de kommer undan med det. Dessutom radikaliserar de förmodligen varandra, i något slags informell tävlan om vem som är mest aggressivt emot vår befintliga demokratiska och parlamentariska ordning samt dess företrädare.
Varför har vi ingen debatt om hur det här terrorhotet bör bemötas, eller debatter om huruvida de är organiserade och sprider kriminalitet omkring sig?
Varför är den här politiska kulturen ansedd som så skyddsvärd att den inte ens får en saklig och noggrann behandling i massmedierna?
Post scriptum, det kan noteras att det finns lagstiftning som kan medföra att meddelandena bör vara straffria, närmre bestämt Europakonventionen och våra två grundlagar om yttrandefrihet. De senare är inte aktuella på grund av att personerna inte har ansvariga utgivare som träder i deras ställe, Europakonventionen ställer krav på att den som begagnar sig av yttrandefrihet också gör det på ett sakligt sätt som hedrar konventionens anda. Personligen tror jag inte att någotdera meddelande skulle visa sig vara skyddat av Europakonventionen vid en rättslig prövning men möjligheten finns och rättsläget är något diffust på grund av att Europadomstolens praxis är styrande.
//Elwa Ninpo — Politifonen
Pingback: När opinionsbildare kapitaliserar på terror | Politifonen