Token Omar och skrifterna

Idag är det fyra år sedan Breiviks massaker och bombdåd, och extremhögerbloggaren Mohamed Omar har valt att ta upp Chattanooga-skjutningen för en vecka sedan. Den utfördes nämligen av en muslim och därför kräver Omar att andra muslimer förklarar dådet för honom samt redogör för hur de tolkar koranverser som Omar själv tror att de uppmanar honom till våld och diktatursträvanden, vilka de nu är.

Från någon blogg.

Från någon blogg.

I korthet, en person beväpnade sig och angrep först ett militärt rekryteringscenter i ett köpcenter genom att skjuta in i det och skada en person för att sedan köra till en militäranläggning en mil bort, där han dödade fem personer och skadade ytterligare en.

Lokalsamhällets svar var omedelbart, fördömande och den lokala moskén ställde in sitt firande av eid al-fitr, festen vid fastemånadens slut. Det här räcker inte för Omar. Han är nämligen övertygad om att förövaren var en automaton, detaljstyrd av koraniska och sunnitiska texter. Det enda stöd han anför för detta är något blogginlägg där förövaren ska ha skrivit att Koranen och sunna är den enda normgivning en muslim har att följa. Lite tunt, kan tyckas. Resonemanget är trivialt att överföra till protestantism, som likt salafismen är en reformrörelse med fundamentalistiska förtecken och en minst sagt blodig historia. Sola scriptura och så vidare.

Men nu handlar det om en muslim, och då har Omar speciella regler för hur man ska se på dådet, religionen och anhängarna. När Breivik massakrerar ungdomar med hänvisning till politiska och religiösa hänsyn behöver vi inte vända oss till kristna församlingar och tjafsa om bibelverser, nämligen. Det här är något Omar förbehåller muslimer, och eventuellt vänstern.

Vi kan inte svara för församlingen i Förenta Staterna, däremot kan vi underminera Omars analys. Det är till och med enkelt, eftersom hans utgångspunkt är att det är texter som det är fel på och som får muslimer att begå våldsdåd hamnar vi i det här fallet i en intressant situation. För det första har vi ingalunda med någon renlärig muslim att göra, förövaren hade ett dokumenterat drogmissbruk som han också sökt hjälp för. När det gäller palmvin är Koranen tydlig, från att ha accepterat någon måttlig grad av konsumtion utvecklar Profeten över tid ett ovillkorligt förbud mot palmvinsberusning. Traditionellt förstås detta som ett generellt rusmedelsförbud, varvid förövaren alltså inte kan vara en särskilt envis, renlärig och bokstavstrogen muslim.

Enligt Omar ska det där blogginlägget om att Koranen och sunnan är all vägledning människan behöver trumfa detta, i sådan grad att han inte ens nämner att förövaren slirade på sina islamiska åtaganden. Lägg till att förövaren också led av svår psykisk ohälsa, i form av bipolär sjukdom eller åtminstone depressioner med återkommande suicidala symtom (det finns indikationer på att han av det skälet sökt martyrskap). Även detta är subsidiärt till det där blogginlägget. Säg att du är sunnitisk muslim, det vill säga, att du följer Koranen och sunna, så är det allt som är du enligt Omar, och därefter kan han kräva att du ger teologiska föredrag om hur du ser på några koranverser som han inte pekar ut med mer än att de säger att du måste vara våldsam och eftersträva diktatur.

Vidare, det finns tecken på att förövaren återkommande varit rejält skuldsatt och planerat att ansöka om personlig konkurs. Inte heller detta ser Omar något värde i att ta upp, han har ju hittat en mycket bättre analytisk dimension, det där blogginlägget. Det kanske är nytt för en del, men exempelvis opublicerade texter kan aldrig vara relevant att ta hänsyn till för att förstå och i förlängningen förebygga terrordåd eller annan brottslighet om det också finns något floskelbemängt och plakatpolitiskt blogginlägg att fastna för. Verkar det underligt? Det tycker du bara för att du gillar islamism och vill ursäkta denna onda islamistiske terrorist.

Det kan tyckas märkligt att totalt underkänna möjligheten att en persons beteende påverkas av psykisk ohälsa och svåra sociala förhållanden. Det är det också. Vi får nog aldrig veta riktigt hur Omar tänker, men den som är intresserad av en djupdykning rekommenderas att gräva fram hans äldre judefientliga produktion. Där återfinns samma aggressivt stereotypiserande och avhumaniserande tankesätt, med vidhängande inbillning om att han är i position att avkräva kollektivt ansvar från diverse olika människor han grupperar med varandra. Det ligger nära till hands att förmoda att hans omvändelse och avbön och vad det nu var inte återspeglade någon djupare förändring, vilket väl sejouren i Kommunistiska Partiet kan förstås som ytterligare ett tecken på.

Hur som helst. Omar pekar på Koranen och sunna som direkt orsak till att personen i Chattanooga mördade fem personer och skadade två andra. Var det står i Koranen eller sunnan att muslimer måste ta upp vapen och skjuta amerikanska militärer får vi inte veta, och såvitt vi känner till finns överhuvudtaget inte en sådan terminologi i någondera. Därför måste vi utgå ifrån att Omar själv varit tvungen att göra en texttolkning där han läser in att en eller annan skrivning handlar om förövaren, amerikanska militärer och mördande med moderna handeldvapen. Sedan tillskriver han förövaren samma texttolkning utan att närmre ge något stöd för detta, kanske anser han inte att det behövs, kanske räknar han iskallt med att läsekretsen kommer att vara muslimfientlig och fördomsfull ändå varför det inte fordrar någon precisering som kan förvirra densamma eller leda den in i tvivel på att muslimer är automatoner som hämtar bokstavliga instruktioner från en bok eller annan.

Att det inte är så religiös dogmatik fungerar i praktiken föresvävar tydligen inte Omar. Trots att förövaren varit förbjuden att berusa sig har han gjort det. Alltså var han inte någon automaton som slavade under de där texterna utan han påverkades också av andra impulser.

Om Omar erkände detta hade han inte kunnat peka ut större delen av världens muslimer som medskyldiga med mindre än att han också visade i detalj att vare sig missbruk, ekonomiska svårigheter, psykisk ohälsa, en barndom som palestinier på flykt eller ett starkt missnöje med amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik inverkat på förövarens agerande när han genomförde sina våldsbrott. Det vill han med all sannolikhet inte behöva göra, för det är svårt och riskerar att utmynna i att det fanns en mängd drivkrafter och förklaringar till att han tog sina vapen och började skjuta. Om det senare är sant går det inte att skylla på gamla texter, och kan inte Omar skylla på de texterna kan han inte heller beskylla andra muslimer för att, så att säga, vara tidsinställda bomber som med tiden också kommer att brisera i våld och förödelse och tragik. Detta utan att kunna välja själva, för Omar tror att det är Koranen och sunna som är orsak till våld och förödelse och tragik som muslimer ger upphov till, det kan aldrig vara materiella omständigheter i kombination med personlighet, historia och texttolkningstradition.

Inför den här synen på muslimer och islam är det lockande att lyfta fram likheter mellan hur Breivik och Omar resonerar för att sedan begära att Omar svarar för utöyamassakern och bombningen i Oslo.

Frågan är om han inser att han själv öppnar för det genom sina texter.

Idag går våra tankar till offren för såväl Breiviks som Abdulazeez våld. De förtjänar alla en bättre behandling än att användas som symboler i extremistisk ideologiproduktion.

Och till Omar riktar vi följande uppmaning: istället för att avkräva andra redogörelser för sina tolkningsprocesser, redogör öppet för dina egna.

//Elwa Ninpo — Politifonen