Är asylrätten folkmordspolitik?

De senaste åren har vi sett en nynazistisk aktiviströrelse komma och gå, den så kallade mantrarörelsen. Bärande i dess strategi är ett resonemang om att migration är folkmord. Vi kommer inte här att angripa argumentationens övergripande struktur eller helhet, utan uppehålla oss något vid en central premiss, att tillåtande av migration skulle vara eller indirekt medföra något som kvalificerar som folkmord.

SVÄ

Folkmordskonventionens skrivning om levnadsförhållanden står i centrum för mantrarörelsens narrativ men den är inte ensamt ansvarsföreskrivande i folkmordskonventionens artikel 2. Skrivningen lyder enligt följande:

att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis

Förutom att det ska finnas en avsikt att påtvinga en grupp människor levnadsvillkor ska det också vara så att de levnadsvillkoren avser medföra gruppens fysiska undergång, helt eller delvis, detta enligt första stycket i artikeln.

Detta ska dessutom vara förövat med avsikt att omintetgöra gruppen, helt eller delvis.

De levnadsvillkor som avses från mantrarörelsens sida är frånvaron av strikt apartheid. Om icke-vita tillåts leva bland vita menar de att de vita är påtvingade sådana levnadsförhållanden att de kommer att dö ut av dem.

Precis hur det skulle följa är höljt i dunkel, förmodligen har de inte själva någon idé om det. Resonemanget är inte rationellt, det syftar till att sprida en terminologi och spela på känslor hos en publik som redan från början är fientligt inställd till avskaffandet av apartheid och rasdiskriminering.

Stämmer det då att du, om du nu är vit i någon bemärkelse, blir folkmördad genom att det bor icke-vita i ditt kvarter? I samma land? På samma kontintent?

Jag bjuder så att säga in till det korrekta svaret här. Nej, det kvalificerar inte som folkmord. För att göra det ska i praktiken människor ha dött till följd av de där levnadsvillkoren och det ska finnas ett konkret och påvisbart samband mellan påtvingandet av levnadsvillkor och att en viss grupp helt eller delvis dör ut till följd av dem.

Det handlar i praktiken om att hindra tillgången på livsnödvändigheter. Mat. Dricksvatten. Bostad. Sådant. Svältpolitiken i förhållande till utbrytarrepubliken Biafra under inbördeskriget i Nigeria är ett konkret exempel. När reguljära arméer inte var tillräckligt för seger avskar den nigerianska armén med allierade införsel av mat i Biafra, med massvält som direkt följd, och i senare led, att nästa generation hämmades (att svälta i barndomen leder till permanenta förändringar i kroppen, både epigenetiskt och på andra sätt), att män i krigsför ålder snabbt tappade motståndsförmåga (för att kvinnor och barn tenderar att bli prioriterade när det inte finns mat), med mera. Det kan också vara fråga om påtvingade irreversibla steriliseringar eller kastrationer, konfiskering av matproduktion eller liknande. Kritiskt är att det som förvägras eller fråntas gruppen som en direkt konsekvens leder till att individer i den dör och på sikt alla i den om levnadsförhållandena upprätthålls.

Att du ser mörkhyade människor på gatan eller är tillåten att bilda familj med en person ur en icke-vit grupp (eller med en vit person om du är icke-vit själv), det är faktiskt inte jämförbart med dylik politik. Inte heller att det förekommer att mörkhyade begår mord eller andra brott, eller ens att personer med utländsk härkomst är något överrepresenterade i viss kriminalstatistik. Det har inte följt någon massdöd, vi kan vara säkra på att någon massdöd inte kommer att följa, alltså är folkmordsanklagelsen grundlös.

Straffbudet kräver också folkmordsuppsåt. Alltså avsikten att en viss grupp helt eller delvis ska utrotas till följd av gärningen eller beslutet. Det som mantrarörelsen angriper är asylrätt och legal migration. Fanns det ett korn av sanning i vad de påstår hade vi alltså sett i förarbeten och grävande journalistik att de parlamentariska församlingar som utarbetat asyl- och migrationsreglerna avsett att utrota infödd ljushylt befolkning.

Så vad handlar då mantrat om? Vad är så att säga budskapet?

Ytligt är det att all politik och alla samhällen som inte är fast förankrade i strikt apartheid är illegitima och lika föraktliga som historiens folkmordsregimer. Att människor kan söka och erhålla asyl i Sverige är lika fruktansvärt som utsvältningen av Biafra som jag nämnt ovan, eller utrotningen av diverse indianfolk i Sydamerika, eller för den delen, det metodiska mördandet i Östeuropa under andra världskrigets nazistiska koloniseringspolitik.

Är du emot apartheid är du helt enkelt att betrakta som en folkmördare, om inte i praktik så åtminstone i tanken. Du vill egentligen att alla som betraktas som vita ska utrotas, enda alternativet till detta är att acceptera apartheid.

Som du ser är det en falsk dikotomi. Den är också baserad på en generalfalsk återgivning av folkmordskonventionens regler om ansvar och straff. Det här vet mantrarörelsens centrala ideologer. Vad de vill uppnå är inte en process i en folkmordstribunal. De har ingen regering eller person som de vill ska ställas inför rätta utan strategin är tänkt att fungera på något annat sätt, utanför det legala ramverk som de hämtar en del av retoriken ifrån.

Precis vad de amerikaner som startat rörelsen har tänkt får vi förmodligen aldrig veta men vi kan vara ganska säkra på att det i första hand är människor som anser att folkmord gentemot ljushyade är något dåligt som de vill tilltala. De vill också ge dem en argumentationslinje och terminologi som är lätt att reproducera i många olika sammanhang. Av instruktioner och lathundar som cirkulerar i mantrarörelsen kan vi också utläsa att det är fråga om ett aktivt motstånd mot apartheidmotståndare, videomaterial på temat ‘hur du debatterar ned en så kallad antirasist’ finns i riklig mängd och på många, tiotals, kanske hundratals, språk. Till slut måste också mottagaren vara ambivalent (eller rentav positiv) till apartheid för att vara mottaglig för budskapet.

Det sistnämnda är inte så ovanligt som man kanske först vill tro. Du ser en sådan ambivalens i retorik om att utlänningar som begår brott i första hand bör deporteras. Det är inte att de straffas eller får en rättvis rättegång eller något sådant som är det viktiga, det viktiga är att de är kriminella någon annanstans än i det land där avsändaren befinner sig. Den egna gruppen är så viktig att andra värden ska stå tillbaka. Rättvisa? Det spelar ingen roll, ut med packet.

Inställningen är i och för sig begriplig, de flesta tycker ju att det är riktigt fult att besöka någon annans hemvist och bete sig illa. Den som kommer hem till dig och spyr i soffan, dricker upp champagnen och bjuder in fyra kompisar som istället kräks i torktumlaren respektive badkaret samt ringer långdistanssamtal utan att fråga först vill du ju skicka ut genom dörren och bara glömma, eller hur?

Det är när vi hamnar på en högre social nivå som enkla deportationslösningar blir moraliskt och politiskt tveksamma. Även om utvisning till följd av brottslig vandel är vanligt är det inte det primära för vårt rättsväsende och bör heller inte vara det. I första hand ska rättsprocessen vara rättssäker och transparent. Alternativet är att vår rättsapparat blir en skurk, en opålitlig apparat som inte kan granskas och förmodligen fattar godtyckliga beslut. Det kan man låta ske i en enskild persons hem, den enskilde har rätt att bjuda in och slänga ut vem som helst utan några som helst skäl till det. Staten får däremot inte fungera så, den måste redovisa vad den gör och vilken grund den har för det (såväl författningar som omständigheter i saken). Det är bland annat därför som rätten till en rättvis rättegång är en av de grundläggande fri- och rättigheter som tas upp i europakonventionen, det vill säga, den är en mänsklig rättighet. Redan i näringslivet är ett sådant godtycke förbjudet, åtminstone när det är grundat i vissa typer av hänsyn, nämligen de som tas upp som diskrimineringsgrunder i diskrimineringslagen.

Du ser det också i retorik om att ‘vi måste ta hand om våra egna först’. Det är i allt väsentligt samma grej, en förväntan om att staten ska uppträda som en bostadsägare som fått ovälkommet besök. Vilket den alltså inte kan göra, bland annat för att den inte har en hyperstat som backar upp den utanför det där området som den slänger ut diverse personer ur. När du väljer att ge pengar till din åldrande mamma istället för en tiggande person utanför en livsmedelsbutik är det något annat än om staten skulle säga att ‘vita först, resten sedan’. Det är inte jämförbara åtgärder, utan vi kan och bör ställa långt högre krav på staten än på dig.

Så den avsedda publiken är mycket, mycket större än de som öppet och medvetet förespråkar eller är positiva till apartheid. Framförallt återfinns den i de högraste och mest nationalistiska delarna av befolkningen, och med stor sannolikhet är avsikten med mantramalandet är att påverka åtminstone den bredare högern (och inte bara övertygade nynazister och närliggande), främst genom att föra in nya begrepp i dess diskurs. Sådant som att det pågår ett politiskt drivet folkutbyte som i allt väsentligt är ett folkmord, att den som säger sig vara antirasist egentligen vill utrota allt vitt och gott, med mera. Länge var sådana tankar ovanliga i sverigedemokratisk retorik, men sedan några år tillbaka är den på väg att återkomma. Inte bara bland gräsrötter utan även bland framträdande företrädare för partiet, från Ekeroth:arna till Tommy Hansson.

//Elwa Ninpo — Politifonen