Min etnonationalistiska genomresa: Sd, det sminkade monstret.

BobboDET SMINKADE MONSTRET

Som ung vuxen infiltrerade jag den “etniskt medvetna rörelsen”. Då fick jag referenser till vad som av allt att döma är sanningen om de fyra ledarna i SD och deras hemliga agenda:

Det sprids en felaktig uppfattning att f.d. vice ordförande i SDU, William Hahne, som i natt valdes till SD:s Stockholms-ordförande efter ett tumultartat möte, ideologiskt skiljer sig från de fyra som leder SD: Åkesson, Karlsson, Jomshof och Söder blev vänner i Lund i mitten av 90-talet och bildade där Nationaldemokratiska studentföreningen, som var just etnonationalistisk, vilket är vad medierna kallar Hahne. De gick med i SD och konspirerade på sitt österrikiska stamhak för att ta över partiet. Min uppfattning är att de även utvecklade en strategi för att “sminka monstret”, som jag kallar det – alltså att dölja alla spår av nazism: De hade fått inspiration av vännen Schönhuber i Tyskland, som var f.d. SS-man – och även inspiration från franska Nya Högern (Nouvelle Droite).

En rimlig analys är följande: De fyra ansåg att om de skulle kunna lura en tillräckligt stor del av svenska folket att rösta på dem, så behövde minsta lilla strå från Hitlers mustasch sopas under mattan. Det betyder en radikal förändring av terminologi och kopplingar till öppet “etniskt medvetna”. För att få folket med i en vit revolution mot rasens fiender, så behövde folket bedras att tro att de röstade på ett konservativt och kulturnationalistiskt parti med populära frågor. De fyra resonerade antagligen att det inte spelar någon roll vad de kallar sig, så länge de kan stoppa “massinvandringen”, som “etniskt medvetna” anser förstör de nordiska folken genetiskt och moraliskt. Tänk på en enda sak: Finns det en enda intervju med någon av de fyra herrarna, där de talar om exakt när de tog avstånd personligen från den ideologi som gjorde att de bildade Nationaldemokratiska studentföreningen och gick med i SD, när det var etnonationalistiskt? Var finns de omvälvande, inre processerna? Svaret: De finns inte.

Mattias Karlssons kupp i december förra året, speglar enligt min uppfattning hur ensidigt SD-ledarna ser på “massinvandring” – den skall stoppas till varje pris, även om det skapar parlamentariskt kaos.

Det är logiskt om de fyra – för att minimera ryktesspridningen om sanningen – beslutade att hålla sin strategi hemlig inom sin grupp. De insåg att de behövde folk i själva ledningen, som trodde att de faktiskt var “kulturnationalister” på riktigt. Vissa blev missnöjda med den nya fasaden och bildade 2001 Nationaldemokraterna. Andra etnonationalister anslöt senare och mildrade sin framtoning bara litet, så att de fick växa inom ungdomsförbundet. Nu har ledningen ett problem: Dessa ungtuppar har börjat ta ut svängarna med den “identitära” och “etnonationalistiska” (eller “etnopluralistiska”) propagandan. Antingen måste de fyra nu inviga Hahne och SDU-ordföranden Kasselstrand i sin konspiration, men det är en mycket stor risk – för tänk om de inte håller med om strategins riktighet? Eller så hittar de skäl att utesluta dem – och det har vi ju redan sett början på.

Bobbo Sundgren, gästskribent

Bobbo Sundgren är Fil.mag i etnologi, vänsterliberal kulturradikal som gått 12 år i waldorfskola. Har genom många tuffa erfarenheter förstått att rasism och klassklyftor behöver angripas med en starkare trohet till Upplysningens ideal, som förenar socialister och liberaler i vårt idéarvs källa. Förespråkare av en hård välfärdsstat som bekämpar miljöhot och extremism nationellt och globalt.
__________________________________________________________________________________________
Brasklapp: Slutsatserna som dras i denna artikel är skribentens egna och representerar inte med nödvändighet Politifonens egna.