Språklig dominans i rasträsket

Språkför Emellanåt börjar det storma i debatten kring förändringar i ord och i andra kulturella sammanhang, men det tycks följa en viss trend. Det förefaller som att det enbart sker i relation till ord som språkligt eller bildligt dominerar andra gruppers fysiska attribut. Det finns även andra sammanhang där språklig utveckling ses som något negativt, till exempel om låneord och slang officiellt antas lexikalt när språkbruket kan antas härröra ur minoriteters multietniska lingua franca. Det kan också ske, som i fallet Linda Pira och Avpixlat, att en recension görs av hennes sätt att uttrycka sig, med mindre charmerande beskrivningar om ordbruket som “lågspråkigt” invandrarslang och så vidare.

Men varför?

Språkbruket är levande och har alltjämt förändrats över tid.

Svenskarna tillhöra den germanska grenen av den ariska folkstammen. Den germanska folktypen känns igen på sin resliga växt, sitt ljusa hår, sin breda, höga panna och sina blå eller grå ögon. I vår tid förekommer denna folktyp ingenstans renare än i de nordiska länder, som efter Skåne (Scania) fått det gemensamma namnet Skandinavien. Över den europeiska kontinenten ha främmande folkhorder av varjehanda slag under årtusendenas lopp vältrat fram och där åstadkommit en blandning av folkslag och folktyper. Men skandinaverna, som bott avsides i Europa, ha därvid blivit skonade. Medborgarkunskap – för fortsättnings- och andra ungdomsskolor, s. 2. P. A. Norstedt & Söner förlag (numera Norstedts förlag), 1937.

Det här var alltså vad som avsågs undervisas i huvudströmsskolan i Sverige på 1930-talet. Vi kan anta att de flesta skulle reagera över dylik rasbiologisk beskrivning av den etniskt svenska gruppen i dag, men ändå ser vi att man förhåller sig inkonsekvent till den saken om det berör ordalydelser som fortfarande används.

Det kan finnas flera orsaker till att man ingriper i språkutvecklingen. Kanske saknas det terminologi på svenska för vissa områden. Man kan också anta att ord på ett språk som direkt överförs på ett annat ses som stötande. Det skedde för några år sedan när Honda Fitta skulle lanseras på den svenska marknaden, istället fick den heta Honda Jazz. Det finns också fler sådana exempel, som Locums I♥cum eller H&Ms Fit Sliq och annat. Det går också att tänka sig att vissa ord kan ses som förlegade eller av sociala skäl irrelevanta.

Man ser dock inga upprop, debattstormar eller liknande över ord som har nominella värden men som behöver förändras av olika skäl, som när det gäller sådant som kan tänkas ha rasrelevans eller som på annat sätt språkligt dominerar en viss etnisk grupp, då slår man vakt om och framhärdar i lingvistisk konservatism. Det gäller också främst populärkultur av olika slag när dessa debattstormar uppstått, eller som nyligen, när en förening reviderade sin lista över namn på fåglar, uppstod diskussioner på nätet om hur dessa ingrepp i terminologi är en slags skönmålning eller kosmetisk förändring.

När “ras” rensats ur lagtexter under de senaste decennierna har det inte föranlett någon allmän kritik, det är i huvudsak antirasistiska aktivister och forskare som ifrågasatt det med hänvisning till att det blir svårt att studera och kvantifiera rasdiskriminering utan att ha en myndighetsstatistik och begreppsapparat som använder begreppet. Man kan också notera att sådana här uppror inte uppstår i samband med språklig revision i allmänhet, inte ens när det gäller myndighetstexter.

Ett exempel är att domskrivningen i Högsta Domstolen förändrats kraftigt över tid, en förändring som varit medveten. För femtio år sedan var en typisk HD-dom en långsam text av långa komplexa meningar med vad som förmodligen ansågs vara arkaisk språkbruk redan då, utan numrerade styckeindelningar och liknande, men ingen har ropat stopp över förändringar i sådan myndighetstext, åtminstone har ingen viral debatt exploderat över internet i förändringarnas kölvatten, för det spelar ingen roll. Samma saker kommuniceras, men på ett mer anpassat sätt.

Vad är det egentligen i vissa termer som är av sådant värde att vi vänder oss emot förändringar av dem?

Ben Etta & Elwa Ninpo