Lurades Birro in i en Sverigedemokratisk PR-fälla?

Den 29 januari rapporterade Expressen att Marcus Birro vid 13-tiden samma dag hade ätit lunch med SD:s pressekreterare Linus Bylund och partiets ställföreträdande partiledare Mattias Karlsson.

Avslöjandet resulterade i att Solo Calcio, där Birro hade bloggat om italiensk fotboll ett tag, bröt samarbetet med Birro. Senare på dagen den 29, skrev Birro om händelsen på sin egen blogg.

Han uttryckte en egendomligt tvärsäker uppfattning om hur Expressen hade fått tipset om lunchen:

Någon på restaurangen (ett ställe som frekventeras av väldigt många politiker från riksdagen i närheten och som därmed är goda vänner med flera av de politiska reportrarna på just Expressen) har ringt och tipsat hökarna.

Lägg märke till att han inte hänvisar till gäster som tipsare, utan till “ett ställe”, som är “goda vänner med flera av de politiska reportrarna på just Expressen.

Varför skulle en fin restaurang i Gamla Stan få för sig att skrämma iväg potentiella högprofilgäster med att generera osäkerhet bland sina kunder genom att bussa reportrar på dem?

Det stämmer inte överens med vad jag vet om sådana restaurangers kundvård och PR-tänk. När Expressen dök upp med kameror, valde Mattias Karlsson att lämna sällskapet. Linus Bylund stannade.

Trots att han är pressekreterare,  slängde han ur sig  ett oseriöst skämt som svar på Expressens fråga om varför lunchen hade kommit till:

Birro hade en idé om en turné, som han ville diskutera. Tanken var att det skall vara jag, Mattias Karlsson, Birro, Mikael Wiehe och Timbuktu.

På väg tillbaka till arbetet svarade Mattias Karlsson mer seriöst på Expressen TV:s fråga om varför han åt lunch med Birro.

Det handlade om att de har “delade erfarenheter av hat och hot i samband med sina åsikter”. Där kom den alltså igen: SD:s allra mest framgångsrika PR-strategi: “Vi är missförstådda och det är synd om oss!” SD har kört länge med detta martyrskap. Genom kampanjer som Vägra bli kallad rasist och genom att betona sina “humanitära” motiv att stänga gränsen för 95 % av alla flyktingar, har de gång på gång klätt sig i martyr-rollen.

Men tillbaka till Birro, Bylund och Karlsson: Vad vi kan gissa är att någon ville dölja vem tipsaren verkligen var – och matade förmodligen Birro med en version. Min gissning är att det var tipsaren som matade Birro – och att tipsaren var Bylund.

För att ta bort fokus från det, så kunde Bylund inte ens kosta på sig att uppträda i sin normala roll som pressekreterare, när han skulle svara på Expressens frågor. Istället fånade han sig.

Karlsson hade emellertid ett riktigt tight och bra svar, när det väl blev dags för TV. Självklart handlade det om hur synd det är om oliktänkande som Karlsson och Birro. Och jag tror att det var väl förberett. Sorry, Birro, det verkar som att dina nya vänner lurade dig i en fälla – för sin egen PR:s skull.

Bobbo Sundgren