Verkligheten och Per Gudmundssons No go-zoner.

No GOKim Fredriksson skriver ett utsökt svar på Per Gudmundssons artikel i Svenska dagbladet om No-Go-Zoner i svenska förorter.

Verkligheten och Per Gudmundsson

Jag kan inte längre gå ut. Jag är rädd, min dotter är rädd och grannarna är rädda. Området kontrolleras nämligen av gäng. Det innebär bland annat att vår fria rörlighet i våra egna kvarter är begränsad. Vi som bor i förorten är offer.

Eller är det verkligen så?

Det är åtminstone det intryck jag får när jag läser Per Gudmundsons ledare, ” 55 ”no go”-zoner i Sverige” i Svenska Dagbladet.

Gudmundson skriver bland annat följande: ” Polisen vill inte tala om parallellsamhällen”. Anledningen till det tycks Gudmundson inte reflektera över när han efter denna mening använder en retorik som ger uttryck för att 55 områden i Sverige skulle vara just parallellsamhällen. Anledningen till att polisen inte talar om parallellsamhällen är för att sådana samhällen inte finns i Sverige.

Vidare skriver han följande: ”Det handlar om kända platser som Rinkeby/Tensta och Alby/Fittja i Stockholm, Bergsjön och Biskopsgården i Göteborg och Herrgården/Rosengård i Malmö, men också om Koppargården i Landskrona, Araby i Växjö och Brynäs i Gävle, för att bara nämna några. På dessa 55 platser har polisen små möjligheter att stävja brottsligheten. Polisutryckningar möts av stenkastning och utredningar försvåras av att folk inte vill vittna, om nu brotten ens anmäls.

Polisen använder inte begreppet ”no go”-zoner. Det är ursprungligen militär slang för rebellkontrollerade områden. Men frågan är om det finns någon tydligare beskrivning av platser där ”allmänheten i flera fall uppfattar det som att det är de kriminella som styr i områdena” och där ”polisen inte kunnat fullgöra sin uppgift”.”

Återigen konstaterar Gudmundson att polisen de facto inte talar om parallellsamhällen. Men ändå så spinner han vidare med en terminologi som knappt återfinns utanför kommentarsfältet på Axpixlat. Bland de ”no-go zoner” Gudmundson inte nämner återfinns bland annat Täby, Åkersberga och Sollentuna. Varför han inte nämner dessa områden kan man endast spekulera i. Men jag antar att ”blatte-områden” ser lite värre ut Reinfeldts gamla ”hood”, Täby.

nogozon
Svenska Dagbladets ledare beskriver inte verkligheten. Åtminstone inte min verklighet. Inte mina grannars verklighet heller. Vad SvD däremot gör är att måla upp en bild där jag, min familj och mina grannar är offer i vårt eget bostadsområde. Vad hans syfte är kan jag omöjligt svara på. Men jag kan däremot konstatera att konsekvenserna av Gudmundsons text kommer att få vida konsekvenser i samhällsdebatten hädanefter. Ledaren kommer bli den där länken som den samlade rasisteliten på Twitter och Facebook kommer länka till när argumenten tryter i framtiden. Gudmundsons artiklar brukar nämligen fungera på det sättet. Om det hänger ihop med hans stöd för antimuslimska konspirationsteoretiker vet jag inte. Det får han själv svara på.

Inledningsvis slår Per Gudmundson fast följande: ”Rikskriminalpolisens underrättelsesektion har identifierat de geografiska områden där lokala kriminella nätverk anses ha en stor negativ påverkan på omgivningen”. Är det verkligen något nytt att lokala kriminella nätverk anses påverka sin omgivning negativt? Ta en titt på Hells Angels i Norrland eller något annat etniskt svenskt MC-gäng på landsbygden, tror ni verkligen att det är annorlunda för omgivningen om man bor i en bruksort eller i en förort? I min värld är det en självklarhet att negativa konsekvenser uppstår i kölvattnet av lokala kriminella sammanslutningar. Detta faktum har däremot inte ett dugg med SvD-ledaren att göra. SvD-ledaren blir därför inget annat än intellektuellt ohederlig.

Att det förekommer kriminalitet här i förorten är ingen myt. Det är dagens sanning.
Här bor ju arbetarklassen. Så har det nämligen alltid sett ut i typiska arbetarklassområden. I klassklyftorna frodas nämligen missbruk och kriminalitet. Det är nämligen så klassamhällen fungerar. Med andra ord, vi lever i samma klassamhälle som alla andra, inte i ett parallellsamhälle.

Jag blickar över mitt område här i Landskrona. Jag bor nämligen i ett av de där områdena som togs upp i SvD:s ledare. Jag ser ett område som skiljer sig från den beskrivning som målas upp.
Vi är inga offer här. Visst fan händer här grejer som inte är okej. Men det sker uppenbarligen i Täby också, det vill säga ett område som ”glömdes” bort när SvD tyckte att det var lämpligt att publicera en text som använder en terminologi som polisen inte vill befatta sig med. Som sagt, den där terminologin hör snarare hemma på Avpixlats kommentarsfält.

Nej det är inte så som Per Gudmundson försöker ge sken av.
Jag, min familj och våra grannar kan röra oss som vi vill här.
Vår rörlighet är med andra ord inte begränsad.
Den där rädslan är kraftigt överdriven.
Så länge polisen använder 11 patruller för att haffa någon utan moppehjälm så ska man dessutom inte tala om områden ”där polisen inte är välkommen”, det ger nämligen en riktigt skruvad bild av hur läget ser ut i realiteten.

”No-go zoner” är uttryck man ska vara försiktig med. Risken finns att människor tror på den formen av demagogi.

/Kim Fredriksson, http://pernillamarcos.wordpress.com