En kort kommentar om Mehmet Kaplans jihadistsvenskar.

kaplanDet är välkänt numer att Sveriges bostads- och stadsutvecklingsminister Mehmet Kaplan (Mp) under ett antirasistiskt seminarium för några månader sedan kommenterade på de svenska ungdomar som de senaste åren har åkt till Syrien (och senare Irak?) för att strida genom att hänvisa till svensk konflikthistoria, eller konflikthistoria där svenskar har bidragit i strid mot andra nationers fiender.

Kaplan poängterade då att det inte är något egendomligt för muslimer att göra så, men att det i alla tider har funnits sådana som har åkt till konflikthärdar där Sveriges stat inte var/är officiellt inblandade.  Jag gästade inte seminariet och känner inte Kaplan personligen. Därför kan jag inte uttala mig om vad exakt det var han menade med det. Däremot tänkte jag kort kommentera på hur jag tolkade saken.

Till en början reagerade jag också över uttalandet. Hur kunde han jämföra det så? Sedan slog det mig. Han hade alltså inte gjort något kontroversiellt. Han hade bara kommenterat över en händelse för att göra en poäng. Att svenskar åkte för att strida i finska vinterkriget hade inte genererat kollektiva misstankar mot svensken som helhet medan muslimer som grupp riskerade att bli misstänkliggjorda som ett resultat av få.

I en intervju med Hufvudstadsbladet klargjorde han senare så här:


– Det borde inte ha sagts i samma sammanhang. Jag sa så här. För länge sedan under finska vinterkriget åkte människor från Sverige till Finland och krigade där, och där var det inga misstänkliggörande. Det var fel att säga på det sättet. Det blev missriktat.

Jämförde du situationen i Syrien med Vinterkriget?

– Nej, jag gjorde inte det och jag gör inte det. Man ska inte jämföra dem. Men det uppfattades som en jämförelse och det är att beklaga om någon blev upprörd.

Mehmet Kaplan menar ändå att Stefan Olsson har missförstått det han sade.

– Om den här mannen har kunnat missförstå det så har också många andra kunna missförstå det. Det var fel att nämna det på det sättet. Jämförelsen var inte bra, den ledde tankarna fel, säger Kaplan.

Om det var fel eller inte kan jag inte uttala mig om. Det kanske det var. Men Kaplan är inte ensam om att nämna svenskar i andra konflikter i relation till jihadsvenskarna. Även Per Gudmundsson har gjort det i ett inlägg i Magasinet Neo.

Gudmundsson som är ledande i rapporteringen kring svenska IS-medlemmar skriver till exempel så här:

Trots 200 års fred har svenskar varit tämligen flitiga deltagare på slagfälten. På 1800-talet stred många hundra svenskar i dansk-tyska kriget. Svenska officerare byggde upp den persiska shahens gendarmeri före första världskriget. Drygt 70 svenskar stred för Tyskland under första världskriget, ett dussin för Frankrike, och tusentals utvandrade svenskar fanns i amerikansk krigstjänst, till exempel. 1500 svenskar slogs i anti-ryska och anti-bolsjevikiska förband i Finland och Baltikum, men det fanns även svenskar i Ryssland, både på den vita sidan och i de revolutionära röda styrkorna. Svenskar bistod kejsar Haile Sellassie i att bygga upp den etiopiska militären och slogs i försvarskiget mot Mussolini på 1930-talet. Drygt 9000 svenskar hjälpte de allierade i andra världskriget. 300 svenskar åkte till Norge för att strida mot Wehrmacht, och omkring 10000 personer från Sverige deltog i frivilliginsatserna i Finland. Omkring 200 svenska medborgare stred för Nazityskland, och det fanns också ett mindre antal svenskar i Stalins röda armé. Även i modern tid har svenskar sökt sig till kriget, i allt från den bosniskkroatiska armén – minns krigsförbrytaren Jackie Arklöf – till franska Främlingslegionen.

Kom Gudmundsson undan med att hänvisa dit för att han inte var muslim och vice versa, dömdes Kaplan på förhand för att han var det?

Det blev aldrig något tal om att Gudmundsson skulle ha jämfört IS-svenskarna med de tiotusen frivilliga svenskar som stred i Finland, men ändå hade han, liksom Kaplan, nämnt dem i ett och samma sammanhang och ungefär på samma sätt. Orsaken till det är det som är intressant här.

Bruce Stålnacke