Islamiseringen av Indien: en nyanserad version

somnath

Somnath från insidan. Detaljrikt arkitektoniskt takvalv.

Uppdatering: 1014-08-26 Bakgrund Den här artikeln skrivs med avsikt att balansera historieskrivningen av islamiseringen av Indien: alltså den tidsperiod då Indien kolonialiserades av muslimer. Vi väljer att göra så av två anledningar. Å ena sidan tenderar återberättandet att småsakliggöra (tänkte att vi kunde mynta ett nytt ord) händelserna där allt framställs som vore Indiens möte med islam det bästa som hänt sedan urminnes tider. Å andra sidan tenderar den att uppförstoras av meningsmostståndare som menar att mötet är det värsta som hänt sedan hedenhös.

Islam på gott och på ont

Islam uppstod i en tid av imperier med det bysantiska riket till väst och det persiska kungadömet till öst. Det var onekligen något som bäddade för friktion. Mellan minst två herravälden stöptes den världsreligion som sedan skulle utmana det religionspolitiska maktspelet, ibland på gott och ibland på ont. Problemet är att Islams imperialistiska historia i lekmannadebatter framställs som en våldskategori för sig, blodigare än någon annan och självfallet är det inte en riktig representation.

Det var en tid av och för imperier och vad mer än att kriga för expansionistiska mål gör imperier sinsemellan? Så var det förstås även med Indien. Indiens relationer med islam är egentligen en väldigt komplex historia och hela böcker har avhandlats för att problematisera gängse uppfattningar på området. Sådan litteratur bär dock ingen vikt för människor som förväntar sig att världens narrativ skall serveras dem på enklast möjliga vis.  Istället föredrar man de mest onyanserade eller uråldriga framställningarna som finns utan förbehåll, eftersom det möter kriterierna för den förutbestämda övertygelsen.

Civilisationernas kamp

När det kommer till islamiseringen av Indien finns två rådande perspektiv. Det ena återberättas med en “gentrifierande” beskrivning, ett förfinat scenario där inget negativt någonsin skedde. Det andra scenariot, det vi skall fokusera på i detta inlägg, återberättas med avsikt att dramatisera omständigheterna. I det perspektivet frambär man att koloniseringen av Indien var så brutal att drygt 100 miljoner  människor tillintetgjordes.

Det är ett väldigt kraftfullt påstående. Men är det troligt? Förvisso kan man inte undgå att förmodligen väldigt många människor dog som en följd av åtskilliga intrång på indisk mark.

Orörliga befolkningstal under 900 år

Men siffrorna som föreslås är givetvis helt av banan överdrivna. Först och främst är det belagt att Indiens befolkningstal mellan 300 f.kr och 1600 e.kr i stort var oförändrade. I sin bok om de ekonomiska förändringarna i Inden redogör Shiram Maheshwari för att befolkningsmängden i Indien 300 f.kr uppgick i 100-140 miljoner individer.

William H. Moreland vidhöll samma utgångspunkt för 1600-talet. I effekt innebär det att Indiens tillväxt i princip var orörlig i tusen år. Man föreslår alltså att muslimerna skulle ha dödat upp till 80% av alla som bodde i Indien vid något givet tillfälle, utan tillgång till den industriella revolutionens framsteg i krigsindustrin.

Ekonomisk tillväxt under masslakt

Förmodligen dog det tusentals människor, kanske några hundra tusen. Kanske en miljon. Kanske till och med 5 miljoner. Men att 80 miljoner människor skulle ha mördats utan att det nämnvärt skulle ha lämnat avtryck på folkräkningen, det är inte troligt helt enkelt.

Samtidigt vet vi också att Indiens ekonomi under muslimskt styre under många perioder växte. Vid tiden för Moghuldynastin på 1500-1600-talet motsvarade den indiska ekonomin den i England.

Med intågen förde man med sig den agrikulturella revolutionen. Samtidigt undergick Indien en urbaniseringsprocess i och med att ekonomin blev starkare och landsbygden tappade status. Frågan vi ställer oss är hur en ekonomi kan tänkas frodas när de styrande i sammanhanget inte skulle ha gjort annat att masslakta befolkningen? Det framgår inte med klarhet.

Hindumuslimska relationer

Moghulerna instiftade även ett system där 30-50% av nobiliteten bestod av icke-muslimer och man tillät soldater i sina arméer som inte bekände sig till islam. Det finns ingen som helst logisk förklaring till varför de så kallade “jihadimuslimerna” skulle ha beväpnat och utbildat icke-muslimer i stridskonst eller ha praktiserat ingiften med “otrogna” om så var fallet.

Faktum är att en av muslimernas främsta fiender, den hinduiske kungen Shivaji, tillfångatogs och dödades av Mughal-imperiets högst rankade fältöverste (en man som själv var icke-muslim). Det var dessutom ömsesidigt, för Kashmirs hindukungar rekryterade även muslimska turkar för sina interna militära stridigheter.

Hindunationalismen tränger sig in i narrativet

Beräkningen över antalet döda härleds med största sannolikhet till en man vid namn Kishuri Saran Lal. Det är också det tal som ett propagandaklipp på Youtube håller sig till. Man vidstår att det brutalaste folkmord som någonsin har utförts förövades av muslimer och att islam därför är det värsta som hänt mänskligheten.

Givetvis går det inte att bara plocka en omständighet ur en religions historia för att slutgiltigt värdera den och dess anhängare. Det är inte bara kontextlöst men också orättvist. För Lals del råder det dock ingen brist på akademisk opponering. Bland annat kritiseras han för att ha en agenda som går ut på att upprätthålla idén om civilisationernas kamp. I Cambridges Journal of the Royal Asiatic Society kritiseras han skarpt av till exempel professor Peter Jackson. Han skriver (fritt översatt):

“Boken kan summeras med att muslimskt styre aldrig bidrog till något positivt till Indiens utveckling […]. Islam beskrivs som en religion av våld; dess följare, övertygade om sin religions överlägsenhet, besväras aldrig med jämställa människor av andra religionssystem med sig själva. […]. Han antar att de muslimska invasionsstyrkornas policy alltid kan härledas till föreskrifter om islamisk lag. […]. Han befäster källorna där det går men utan att kritiskt granska dem och när källor helt saknas, nöjer han sig med förklaringen att sharia är reglerande, som om det ensamt bevisar hans poäng.

Lal representerar en hindutva-orienterad ståndpunkt. Det är en idé som sammanstrålar med indisk kolonialpolitisk historieskrivning. Korsningen uppstod under engelskt kolonialstyre då imperiets historieskrivare menade att Indien trots sin rika mångtusenåriga tradition saknade en verklig historisk kontext.

Den skulle omstöpas för att legitimera ockupationens olagliga existens: en form av självkrönande kolonialliberalism med syfte att befria Indien från dess onda muslimska härskare. Han är förstås inte ensam om att propagera för det narrativet, även andra hindunationalister framhåller nitiskt en muslimexkluderade ståndpunkt som har sina rötter i Storbritanniens ockupation. En av Indiens främsta historiker, förklarar hela hindunationalismens kärnpunkt så här (fritt översatt):

Den koloniala utläsningen skapades under en debatt i det Brittiska underhuset 1843, efter att lord Ellenborrough, med våld sökt återföra Somnathas portar från Ghazni, som påstods ha erhållits av Mahmud som krigsbyte och trofé under det otursföljda anglo-afghanska kriget. Portarna var inte skapade av indier, inte heller var de från Somnatha. Men debattens retorik satte mönstret för utläsningen av händelsen. Tolkningen, som kommit att accepteras som autentisk historia, matade skapelsen av ett antaget historiskt minne som gav bränsle åt traumat (det hinduiska traumat). Det användes som ett politiskt verktyg som en del av en kolonial policy. Det spred sig sedan successivt och influerade ett segment av den nationalistiska föreställningsvärlden och adopterades som teori av vissa nationalistgrupper. I det avseendet överlappades den antikoloniala nationalismen av den religiösa och de som inte gav stöd åt teorin, tystades följaktligen.

I grunden handlade debaclet om tempelportarna om en söndringsambition där grupper skulle ställas mot varandra. Ellenborrough ämnade röra om i grytan för att på en massiv skala framkalla negativa känslor bland hinduerna. Det var ett diskursivt inskridande som ledde till att de nyanserade kommunala relationerna så småning om underminerades.

Kommunalisering och rasism

Än i dag förespråkar hindunationalisterna en rasifierande måttstock för bedömningen av vilka som betraktas som indier och inte. Policyn skapade ett indelningsverktyg för hindutva-nationalisterna som de kunde använda mot icke-hinduer. Det användes sedan som en slags “avnaturalisering” av Indiens ickehinduer, åtminstone på ett teoritetiskt plan. Det är en identitet baserad på föreställningar om raslig, nationell och kulturell homogenitet.

Den koloniala utläsningen skapade därmed ett fientligt narrativ mellan muslimer, hinduer och kristna, ett kommunaliserat hat. Kommunaliseringen kom att utformas till en ideologi som gick så långt att den nästlade sig in i nationens textböcker och undervisningslitteratur – något vi i framtiden ämnar att återkomma till i en uppföljande artikel.

Konverteringar och sanskrit

Karta för konvertering

Karta över konverteringsfrekvens i Indien: Geographical distribution of South Asian Muslim population. [Adapted from J.Schwartzberg, ed. A Historical Atlas of South Asia (Chicago and London: University of Chicago Press, 1978), p. 04].

Kartan ovan säger ganska mycket. Som framgår av bilden är det i vissa områden som konverteringsfrekvensen är som mest intensiv. Det intressanta är dock att den presenterar data för en slags inverterad distribution av muslimska konvertiter i områden som befann sig i det indomuslimska riktets ytterkanter och inte i dess centrum. Professor Eaton förklarar att den motsägelsen beror på att teorierna var otillräckliga.

Det saknades alltså konverteringsteorier för det indiska landskapets geografiska periferi. “Svärdteorin” var således ett alldeles för simplistiskt antagande. Eaton menar att “jihadsvärdets” teori inte klarlägger diskrepansen som går att utläsa och presenterar därför en ny konverteringsteori som han kallar “tillskott och reform” där det föreslås att konverteringarna var ett resultat av social integration. Det är också under den här processen som muslimerna ska ha krossat sanskrits litterära kultur genom att förstöra diverse institutioner där traditionen studerades. Men som professor Sheldon Pollock förklarar det skulle slutet för traditionen föregå islams politiska projekt i området.  Han skriver:

At all events, the fact remains that well before the consolidation of colonialism, before even the establishment of the Islamicate political order, the mastery of tradition had become an end in itself for Sanskrit literary culture, and reproduction, rather than revitalization, the overriding concern.As the realm of the literary narrowed to the smallest compass of life-concerns, so Sanskrit literature seemed to seek the smallest possible audience. […] In the field of power of the time, the production of Sanskrit literature had become a paradoxical form of life where prestige and exclusivity were both vital and terminal.

Visserligen hjälpte det inte att en del hårdnackade muslimer i kolonialtypisk anda förstörde en del inrättningar. Det var dock inte deras förtjänst som orsakade förfallet. Den processen var organisk och hade sedan länge tagit vid av helt andra faktorer. Vad kan man då säga om islamiseringen av Indien? Det finns uppenbarligen fog att kritisera stora delar av den. Däremot kan vi se att islamiseringen under perioder också var positiv på många sätt. Därför hamnar vi mellan dessa två narrativ, mellan en sida som överdriver dess positiva effekter och en sida som överdriver dess negativa. Ingen av dem har förmodligen helt rätt.

Observera att det här är en uppdaterad artikel. Saker har lagts till som tidigare inte funnits där. /Bruce Stålnacke

3 thoughts on “Islamiseringen av Indien: en nyanserad version

Diskutera

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s