En granskning av docent Jan Tullbergs invandringskritik. Del 2.

Tullberg

Stillbild från Youtube på Jan Tullberg (till vänster i bild) tillsammans med Jan Sjunnesson (till höger).

Läs också del 1. och del 3. i den här artikelserien.

Jan Tullberg, docent i företagsekonomi, är en ofta använd referens bland invandringskritiker. Politifonen har i en tidigare artikel granskat delar av hans bok Låsningen: en analys av svensk invandringspolitik och nu är det dags igen.

Invandringen och de offentliga finanserna

Vi tänkte kolla lite på några saker som Tullberg har producerat som handlar om invandringens påverkan på de offentliga finanserna. 2011 skrev Tullberg i Nationalekonomiska Föreningens tidskrift Ekonomisk Debatt en artikel döpt till Invandringen och den svenska ekonomin.

Det är en genomgång av nationalekonomen Jan Ekbergs utredning och rapporten Invandringen och de offentliga finanserna som lämnades in till finansdepartementet 2009

Däri sökte Ekberg definiera den invandrade befolkningen med att de antingen var utrikesfödda eller inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar. På s. 73 kom han fram till följande:

Sammanfattningsvis visar beräkningarna på ett troligt negativt inkomsttillskott år 2006 för den infödda befolkningen någonstans mellan 1,5 och 2,0 procent av BNP.

Då Sveriges BNP enligt Ekberg uppgick till 2 900 miljarder kronor år 2006 menade han att invandrarbefolkningens negativa påverkan på de offentliga finanserna uppgick mellan 43,5 och 59 miljarder kronor.

En del utgiftsposter har enligt Ekberg enbart allokerats per capita. För andra utgiftsområden har Ekberg tagit hänsyn till invandrarbefolkningens faktiska uttag. Exempel på sådana är transfereringar till ekonomiskt bistånd, arbetsmarknadsstöd och pensioner.*  Utöver dessa finns utgiftsområden där i stället ålderssammansättningen utgjort grund för Ekbergs beräkningar. Utbildning och kriminalvård är två sådana.

Kostnader för just utbildning och kriminalvård är förutom arbetsmarknadsstöd två områden Tullberg i artikeln anger som exempel där invandrarbefolkningen konsumerar mer resurser per capita än den infödda befolkningen. Det även efter att hänsyn till ålderssammansättning tagits. Därför bedömer Tullberg i sin artikel att invandrarbefolkningen påverkar de offentliga finanserna mer negativt än vad Ekberg gör; 2,5-3 procent av BNP år 2006.

Invandringen kostar 85 miljarder

I boken Låsningen motiverar Tullberg varför de 2,5 procenten övergivits och varför det nu talas om att invandringen istället kostar de svenska skattebetalarna 85 miljarder kronor eller 3 procent av BNP (s. 88).Vi får flera förklaringar till varför Tullberg vill revidera Ekbergs uppgifter: kostnaderna för sjukvård och inrikesfödda med en utrikesfödd förälder.

Tullberg har alltså i sin artikel från 2011 haft en från Ekberg skild definition av vilka som utgör invandrarbefolkning. Och det är inte en speciellt liten post. Tullberg vill nämligen på Ekbergs siffror lägga till ytterligare 12 miljarder relaterat till denna grupp inrikesfödda, alltså nästan halva påslaget upp till 85 miljarder. Då bör man dessutom känna till att Tullberg anser att enbart hälften av kostnaden för gruppen ska anföras invandrarbefolkningen. Den verkliga kostnaden anser alltså Tullberg ligger på 24 miljarder kronor.

Med tanke på att Tullberg använder Ekbergs rapport som bas för sina beräkningar blir detta lite märkligt då Ekberg i sin rapport skriver följande på s. 73:

Blir det någon väsentlig förändring om också de med en förälder född i Sverige inkluderas? Svaret är nej. En beräkning för den sistnämnda gruppen visar att deras andel av summan av offentlig konsumtion och offentliga transfereringar är praktiskt taget densamma som deras andel av skatter och socialförsäkringsavgifter. Med tanke på att gruppen har låg andel åldringar och en relativt god arbetsmarknad kan det tyckas förvånande att deras bidrag till den offentliga sektorn inte är större än deras uttag därifrån. Förklaringen är att gruppen också innehåller en stor andel barn och ungdomar samt att många av dem som nått förvärvsarbetande åldrar ännu är relativt unga där inkomsterna (och därmed skatteunderlagen) vanligtvis är lägre än högre upp i åldrarna. Vi hamnar således på 1,5 till 2,0 procent av BNP oberoende av hur vi avgränsar gruppen infödda med utländsk bakgrund.

Inget påslag alltså!

Ekberg har ungefär rätt. Tullberg har exakt fel.

Att Ekberg här måste ha “ungefär rätt” och Tullberg “exakt fel” är inte särskilt svårt att se. Ekberg har i sin rapport nämligen presenterat per-capita belopp i kronor för olika åldersklasser vad gäller transfereringar och offentlig konsumtion (s. 65, s. 69). Vi får även information om både antal och andel i åldersklasserna 0-19, 20-44, 45-64, 65- (s. 33). För andel förvärvsarbetande och arbetsinkomst finns i rapporten tabeller där uppdelning gjorts för åldersklasser, kön och olika invandrarbakgrund (s. 45-48, 103-105).**

Tullberg är även medveten om att brottsöverrepresentationen för de med en utrikesfödd förälder är betydligt lägre än för övriga grupper med två utrikesfödda föräldrar då han själv presenterar resultat från Brottsförebyggande Rådet på sidan 121 i sin bok. En omviktning av vissa utgiftsområden torde alltså endast ge mycket små justeringar för denna grupp.

Tullberg lämnar till skillnad från utgiftsområdena kriminalvård och kriminalitet ingen förklaring till hur och varför han kommer fram till att gruppen som helhet ger en kostnad på 24 miljarder. Kostnaden per capita är dock påfallande lik Ekbergs invandrargrupp varför det är rimligt att fråga sig om Tullberg alls undersökt den.

Felet i Tullbergs behandling av denna grupp växer också med tiden. 12 miljarder år 2006 förökar sig till uppskattningsvis 17,5 miljarder år 2013 när denne justerar upp sina 85 miljarder till 125 miljarder för inflation och ytterligare invandring.

Tullberg negligerar positiva invandringssiffror

Det finns fler exempel där Tullberg av någon anledning bortser från Ekbergs beräkningar när de är till invandrarbefolkningens fördel.

På s. 72 skriver Ekberg i sin rapport att de som invandrat under år 2006 kan ha spridit sin migration under hela året vilket även gäller de som har utvandrat- Det är något som hans tabeller dock inte tar hänsyn till, utan räknar dem per helår. Då antalet invandrare 2006 var betydligt högre än antalet utvandrare skulle i så fall det verkliga utgiftsbeloppet för invandrarbefolkningen hamna på en lägre nivå. Vidare nämner Ekberg omständigheter som pekar på en övertäckning av invandrare i befolkningsregistret och därmed en överskattning av deras offentliga konsumtion. Ekberg sammanfattar:

Nettoresultatet av de motverkande tendenserna skulle då bli att tabell 6.4 visar för högt värde för offentlig konsumtion för invandrarbefolkningen på 5 till 6 miljarder kr.

Även om Ekberg skriver att det råder en viss osäkerhet om det sistnämnda skulle man kunna tycka att det finns goda skäl för såväl Ekberg som Tullberg att ta hänsyn till dessa 5-6 miljarder. Ekberg är i alla fall tydlig med att redovisa omständigheterna medan de hos Tullberg lyser med sin frånvaro. Om man därefter förflyttar sig fram till år 2013, tar hänsyn till ytterligare invandring och inflation, samt det faktum att Tullberg vill revidera upp invandrarbefolkningens offentliga konsumtion, betyder det en skillnad på mellan 7-8,5 miljarder kronor.

__________

*I tabell 6.2, s. 65-66 i Ekbergs rapport framgår att särskilda beräkningar har gjorts för arbetsmarknadsstödet med hänsyn till invandrarbefolkningen.

**Om något så verkar Ekbergs beräkning snarare pessimistisk vad gäller utfallet för denna grupp. För det första så visar Ekbergs tabeller att per-capita beloppet för transfereringar och offentlig konsumtion sammanslaget är betydligt högre för äldre än för barn och ungdomar, vilket är till fördel för gruppen med en utrikesfödd förälder. För det andra så är den totala andelen i arbetsför ålder 2006 något högre för de med en utrikesfödd förälder, vilket till ansenlig del kompenserar nackdelen med att ha en lägre andel åldersklasser med de högsta skatteunderlagen. För det tredje så visar SCB:s åldersklassindelning att det för personer under 65 egentligen bara är de mellan 55-64 år som är underrepresenterade i andel, och att andra åldersklasser kompenserar mycket av denna underrepresentation.

Håkan Pettersson, Politifonen.

12 thoughts on “En granskning av docent Jan Tullbergs invandringskritik. Del 2.

  1. Pingback: En granskning av Jan Tullbergs invandringskritiska bok “Låsningen” | Politifonen

  2. Den största utgiften som Tullberg uppskattat. Men som Ekberg inte hade med i sin rapport. Handlar om undanträngningseffekter. Dessa utgör hälften ( 125 miljarder kronor ) av den nettokostnad Tullberg räknat fram. Det handlar om kostnader som uppstår genom att svenskar ”trängs undan” när invandrare tar i anspråk resurser som annars hade kunnat disponeras av svenskar, som till exempel jobb och bostäder.
    I de fall som invandrare arbetar skulle dom jobben alltså kunnat gå till svenskar istället. Så här har skrivit i sin bok om saken.: ”Invandrare har sällan en unik kompetens utan de flesta har högst normala jobb som att köra taxi eller jobba som biträde i vården. Tanken att invandrares yrkeskompetens och därmed arbetsinsatser är unika bygger på ett missförstånd. Amerikaner skulle inte bli utan tomater om farmarna inte längre hade tillgång till illegal mexikansk arbetskraft. Tomaterna skulle troligtvis öka i pris så att inkomsterna för odlarna räcker till löner som lockar amerikanska arbetare, men konsumenten skulle också behöva betala mindre i skatt till arbetslösa amerikaner.”
    En annan skillnad mellan Tullbergs och Ekberg är att Tullberg har tagit i beaktande att invandrare tar mer resurser i anspråk på områden som skola, sjukvård och rättsväsende. Ekbergs uppskattning bygger däremot på antagandet att invandrare inte är överrepresenterade i brottslighet eller kostar mer i skola och omsorg.
    När det gäller kriminalitet konstaterar Tullberg att de studier som gjorts på området klart visar att invandrare är klart mer brottsbenägna än svenskar. Överrepresentationen är särskilt stor när det gäller grov brottslighet, som medför stora kostnader. Exempelvis så visar ju Kriminalvårdens långtidsrapport 1997-2009 att 52,5% av dom som sitter för dom grövsta brotten är utlänningar eller folk med invandrarbakgrund. Enligt Tullberg hamnar man fel om man inte beaktar det.
    I sina beräkningar viktar han därför ( till skillnad från Ekberg ) upp invandrarnas andel av rättsväsendets kostnader. Han skriver att han viktar upp kostnaden för kriminalitet till 2 för invandrare och behåller vikten 1 för svenskar. Motiveringen är att invandrarna är proportionellt mer kriminella än svenskar med en faktor 2,5 för generell kriminalitet och drygt 4 för tung kriminalitet.
    Detsamma gäller vården och skolan. Där viktar Tullberg upp invandrarnas kostnader med en faktor på 1,25, vilket innebär att en invandrare i snitt beräknas kosta 25 % mer än en svensk på de områdena.
    Enligt Tullberg så finns det mycket som tyder på att det finns merkostnader här. Inom vården går mer pengar till primärvårdsenheter som ligger i invandrartäta områden. Och samma sak med skolan. Här finns kostnader, bland annat i form av att skolor med hög invandrarandel får extra anslag,

    Men oavsett hur nära sanningen Tullberg ligger. Så har ju Reinfeldt nu till sist ändå blivit tvungen att erkänna att massinvandringen inte är den vinstmaskin och pensionsräddande företeelse som han ju tidigare hävdat. Och att den faktiskt kostar pengar, hämmar svensk tillväxt och tär kraftigt på den svenska ekonomin. Att han budgeterar 48 miljarder fram till 2018 är troligen väldigt lågt räknat. Den verkliga siffran borde om man tar med alla kostnader hamna på 150-200 miljarder. Pengar som vi alltså får lägga på dom kostnader som redan föreligger. Men bara det att han och Borg nu erkänner att massinvandringen kostar får väl ändå anses vara ett fall framåt.

  3. Hur mycket bedömer ni på Politofon att invandringen kostar årligen? Om nu Tullbergs siffra på 125 miljarder kr (plus lika mycket till i undanträngningsseffekter) är för hög, alltså? 100 miljarder bara? Eller ännu lägre?

  4. Varför petar politofonen i småsummor och detaljer när Tullberg visar tydligt hur kostnaderna ligger på 125-250 miljarder beroende på ingående variabler. Är det inte enklare att bara slå till med rasistkäppen?

  5. Pingback: En granskning av docent Jan Tullbergs invandringskritik: rättsväsende, skola, sjukvård och mycket mer(del. 3) | Politifonen

  6. Pingback: Professor Jan Ekberg krossar docent Jan Tullbergs invandringskritiska konstnader. | Politifonen

  7. Pingback: En kort kommentar om Tullbergs replik till Ekberg: Tullberg håller inte måttet och faller platt | Politifonen

  8. Pingback: Sverigedemokraternas politik och argument - Sanning eller konsekvens - Polimasaren

Diskutera

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s