En granskning av Jan Tullbergs invandringskritiska bok “Låsningen”

Tullberg föreläser, stillbild från youtubeklipp

Läs också del 2. och del 3.

Den senaste tiden har ett antal ekonomiska värderingar gjorts av invandringskostnaden. De invandringskritiska opinionsbloggarna har bland annat flitig marknadsfört en bok som föreslår att invandringen är en minusaffär för Sverige. Den här artikeln tänker inte ta ställning till om den är profiterbar eller om den är en förlust. (Vi ser inget nämnvärt problem i att det sociala skyddsområdet kostar pengar. Det får det nämligen göra.)

Men då boken används i alla möjliga sammanhang och är ett sammelsurium av påståenden – inte bara ekonomiska – tänkte vi göra en källkritisk granskning och se vad den stödjer sig på. Jan Tullberg släpper 2014 boken Låsningen : en analys av svensk invandringspolitik. Boken ges auktoritet mot att Tullberg själv är docent i företagsekonomi och används i debattsammanhang för att ge akademisk trovärdighet åt olika resonemang. Men är boken skriven i en kontext där de akademiska titlarna är väsentliga eller är den skriven av honom som privatperson?

Boken är utgiven via Lykeion förlag, ett aktiebolag som är registrerat som en bifirma där Jan Tullberg själv är styrelseledamot. Den är alltså inte lanserad via Lunds universitet där han själv har varit verksam. Boken har således inte kollegialgranskats eller opponerats i något vetenskapligt sammanhang.

Hade det gjorts skulle hans bok ha avfärdats som tendentiös och akademiskt ohederlig. Vi skall kort demonstrera varför nedan.

Tullberg snyltar på andras goda rykte och fabricerar stöd från respekterade källor

I charlatansammanhang är det vanligt att man snyltar på andras renommé och blåser upp sin trovärdighet genom ”fina” fotnoter. Tullberg är inget undantag. Han fabricerar stöd från respekterade källor. På sidan 40 i ”Låsningen” skriver Tullberg:

Vilket ”oss” som Sverige skall räcka till blir outsagt. Rimligtvis avses alla som är här. Men frågan gäller främst de nya med uppehållstillstånd och de nya utan uppehållstillstånd. Hur stor del av den dryga miljard människor som i olika internationella undersökningar uppgivit att de överväger att permanent flytta till ett annat land? (s.40)

Här låter Tullberg påskina att hans hänvisningar till “internationella undersökningar” till fullo stödjer hans eget resonemang. Men riktigt så är det inte. Cato Journal som han här hänvisar till är en respekterad tidning i libertarianska sammanhang och Tullberg söker påskina att en respektabel publikation styrker hans egen tes. I själva verket är artikeln i Cato Journal en libertariansk exposé över motargument till invandringskritiska påståenden och ett passionerat försvar av fri invandring (som vi framöver kommer att återkomma till).

Det enda som egentligen stödjer Tullbergs resonemang i artikeln han refererar till är en faktisk sakuppgift i meningens slut: att en dryg miljard människor i internationella undersökningar uppgivit att de “övervägt” att flytta till ett annat land. Men genom att formulera det som en fråga naggar man det i kanten och upplöser de klara linjedragningarna. Så här besvarar Bryan Caplan frågan “Why Should We Restrict Immigration?” ur ett libertarianskt perspektiv (vår fetning):

Even if all these empirical claims are wrong, though, immigration restrictions would remain morally impermissible. Why? Because there are cheaper and more humane solutions for each and every complaint. If immigrants hurt American workers, we can charge immigrants higher taxes or admission fees, and use the revenue to compensate the losers. If immigrants burden American taxpayers, we can make immigrants ineligible for benefits. If immigrants hurt American culture, we can impose tests of English fluency and cultural literacy. If immigrants hurt American liberty, we can refuse to give them the right to vote. Whatever your complaint happens to be, immigration restrictions are a needlessly draconian remedy.

Tullberg formulerar ingen förklaring till hur man kommit fram till att drygt en miljard människor vill flytta till andra länder. Det är förmodligen en approximativ siffra, en uppskattning som gjorts genom frågeställningar. I den tillfrågade gruppen borde alltså allt från en palestinier i ett flyktingläger i Jordanien till en svensk pensionär som kan tänka sig att flytta till Spanien över vinterhalvåret inräknas. Siffran säger egentligen inte så mycket men anges för att alarmera svenska flyktingmotståndare som ser horder av utlänningar välla in över de svenska gränserna.

Tullberg hänvisar till anonyma rasistbloggar

På sida. 89. gör Tullberg gällande att invandrare i genomsnitt får 760% mer socialbidrag än svenskar. Källhänvisningen går till Affes statistikblogg som produceras av en anonym bloggare. Affes tendentiösa metoder bemöts här, här, här och här.

Att hänvisa till anonyma rasistbloggar kan man göra som privatperson. Det är också möjligt att källans slutsatser är korrekta, vi har inte satt oss ner för att räknat på siffrorna och det är inte det som är poängen. Poängen är att en akademiker aldrig hade kommit undan med dylika källhänvisningar i ett seriöst sammanhang. Tullberg använder alltså sin docenttitel i företagsekonomi till att ge trovärdighet åt anonyma nätuppgifter från en bloggare med invandrarfientlig agenda.

Tullberg saluför ren rasism

På sida. 111. belyser Tullberg den svenska skolan och menar att den kommer att “omformas i en strävan att inkludera en motvillig ungdomskultur med multikulturella inslag”. Tullberg anser att “amerikanska erfarenheter [kan] vara instruktiva” och hänvisar till “en länk till en intressant text av en vit lärare som arbetat i många år i en svart skolmiljö.”

Nedan följer en väsentlig sammanfattning av texten som Tullberg hänvisar till (vår förkortade översättning):

What is it Like to Teach Black Students?

Svarta är feta, handikappade. de lider av tourettes syndrom, de är labila och kan börja slåss när som helst, de klarar inte sina tentor, de dansar på ett speciellt vis, alla svarta är likadana, de har ingen känsla för romans, de blir aldrig kära,

Huruvida texten är skriven av en lärare som verkligen tycker så eller ej är inte helt intressant. Många i kommentarsfältet under artikeln menar att den är en bluff och att den är skriven av ett ”nättroll” med avsikt att provocera. Det intressanta är snarare att Tullberg refererar till ren rasistisk smörja av 1800-talskaraktär för att visa på att den svenska skolans brister “förvärras genom det multikulturella inflytandet.” Det här är en mycket kontroversiell källa.

Tullberg överdriver data och genererar skrämselpropaganda (uträkningen om 250 miljarder)

På sida. 101. hävdar Tullberg att det beslut som togs sommaren 2012 om anhöriginvandring på 27 000 personer från Somalia skulle kosta 250 miljarder kronor. Som källa anger han sin egen artikel i Tidningen Kulturen:

“I en utredning av f.d. folkpartiledaren Maria Leissner (2010), anges kostnaden för en person som under sitt liv aldrig bidrar till sin egen försörjning till 14 miljoner kr. […] Av de nya somalierna som beräknas komma till Sverige efter att kraven för anhöriginvandring sänkts förefaller det realistiskt att en tredjedel kommer att försörja sig genom eget arbete och att två tredjedelar försörjs av svenska skattebetalare. […] Räknat på 14 miljoner per person och 18.000 personer (2/3 av en prognostiserad extrainvandring av 27.000 individer från Somalia) blir kostnaden 250 miljarder, ungefär vad vi betalar för hela Sveriges sjukvård under ett år.”

Tullberg gör ett magplask i slutledning här. Han utgår ifrån att alla anhörigsomalier som kommer till Sverige är nyfödda. Men den uträkning som anges är ett överslag på vad en livstidsförsörjning kostar. Tullberg tycks “glömma” att anhöriginvandring sker i alla åldrar . Många av dem som tar sig till Sverige på det kriteriet är föräldrar och far/morföräldrar, till flyktingen som fått asyl. Förmodligen är bara ett fåtal nyfödda. Leissners beräkning är gjord på kostnaden under en persons HELA livstid. En 65-årig somalisk anhöriginvandrare kostar alltså betydligt mindre än en tvåårig anhörigsomalier.

Hans uträkning är således inte seriös. Den grundar sig på lösa antaganden om vilka som kommer hit och hur lång försörjning de kan tänkas få. Tullbergs uträkning om 250 miljarder kronor kan således räknas ned betydligt mot att många anhöriginvandrare har en lägre förväntad livslängd. Eller också framför man data för att alla anhöriginvandrare är nyfödda.

Skulle Tullberg ha skrivit den här boken som ett led i seriös forskning hade han gjorts till åtlöje och blivit den akademiska världens driftkucku. Tur för honom att han gjorde det i egenskap av privatperson. I och för sig illa nog då boken används av andra debattörer som något slags auktoritetsargument som alltså bygger på alltifrån lösa antaganden och rena fabrikationer till rasistiska stereotyper som lika gärna kunde varit formulerade av Nordfront.se eller liknande.

Det kan bli aktuellt att vi bemöter fler saker i hans bok framöver. Oavsett om vi finner tid till det välkomnar vi fler kritiska analyser av den.

/Bruce Stålnacke och Christian Fredriksson

Advertisement