Sverigedemokraterna – det arbetarfientliga partiet

 

CC Wikimedia

CC Wikimedia

I dagarna kom en undersökning från Novus som presenterar LO-medlemmars partisympatier. 2 950 medlemmar intervjuades i månadsskiftet januari/februari i år. Undersökningen visar att Sverigedemokraterna har stöd av 15 % av fackförbundet LO:s medlemmar, vilket gör SD till det näst största partiet inom LO. Det är en minskning från mätningen i höstas, då 16,8 % uppgav att de skulle rösta på Sverigedemokraterna. Störst stöd bland LO:s medlemmar har Socialdemokraterna. Stödet för Sverigedemokraterna är alltså större inom fackorganisationen LO än i hela Sverige där de ligger på runt 10 % i snitt. Det finns något mycket märkligt med det höga stödet inom LO, då Sverigedemokraterna inte är ett arbetarvänligt parti. Tvärtom är de ett parti som för en arbetarfientlig politik, något som lätt glöms bort till förmån för diskussioner kring partiets främlingsfientliga politik.

Låt oss börja med att studera Sverigedemokraterna och facket. Partiet är ett antifackligt parti och menar i motion 2012/13: K384, skriven av Erik Almqvist och Mattias Karlsson, att 1 maj borde avskaffas som helgdag. Man anser att 1 maj har en splittrande inverkan på samhället.

Till skillnad från våra övriga helgdagar är den inte knuten till en tradition som har omfattats av hela folket, utan endast av en ideologisk och politisk gruppering. På grund av detta faktum har den därför också ofta haft en splittrande snarare än en enande inverkan på samhället

Arbetarrörelsen ses alltså som en motståndare enligt Sverigedemokraternas sätt att se på saken.

I rapporten SD – ett arbetarfientligt och antifackligt parti kan vi läsa att klassbegreppet är centralt för den svenska fackföreningsrörelsen. LO:s medlemsförbund organiserar arbetstagare på den del av arbetsmarknaden där löntagarna består av vad som traditionellt kallas för arbetarklassen. Redan 2007 menade Sverigedemokraterna, genom dåvarande arbetsmarknadsansvarige Per Björklund att

klassamhället, vi har inte funderat över det, vi tänker inte i de banorna. Klass är inget vi funderat över, att generellt säga att det finns en motsättning mellan arbete och kapital, det gör jag inte. Det är mer en ideologisk fundering, och sådana ägnar jag mig inte särskilt mycket åt.

Ingen klassanalys och ingen motsättning mellan arbete och kapital. Inte heller 2014 finns någon klassanalys hos Sverigedemokraterna, vilket är mycket märkligt då det i partiets senaste principprogram står att ” Sverigedemokraterna är ett modernt arbetarparti.”

Sedan Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen 2010 har partiet i omröstningar om arbetsmarknadspolitik röstat för Alliansens förslag i 71,4 % av fallen. I samtliga omröstningar där Sverigedemokraterna har haft en vågmästarroll har de röstat med Alliansen i 84,9 % av fallen. Detta trots att de i sina politiska dokument skriver att

I höger- eller vänsterfrågor har vi en pragmatisk hållning där varje situation måste bedömas för sig. Vad som i den specifika situationen ger störst samhällsnytta är mer relevant än att låsa sig efter dogmatiska ideologier. Partiet kan av dessa anledningar inte placeras in på den klassiska vänsterhögerskalan och tillhör därför inte heller något av de traditionella blocken.

Tankesmedjan Tiden konstaterar i sin rapport Stödpartiet att det ofta påstås att Sverigedemokraterna står facken och Socialdemokraterna nära i frågor som rör arbetsmarknaden, men efter en genomgång av hur partiet har röstat i arbetsmarknadsfrågorna i riksdagen finns det inget stöd för en sådan tolkning. Partiets retorik kan få väljarna att tro att partiet är arbetarvänligt i sin politik. Sverigedemokraterna har numera även ett eget fackförbund, Löntagarna, detta trots att de tidigare haft ett rent antifackligt principprogram. Sverigedemokraterna menar att man försvarar grunderna i den svenska arbetsmarknadsmodellen och att de anser att både arbetsgivarorganisatio­ner och fackförbund fyller en viktig samhällsfunktion. Men stämmer den här retoriken med partiets faktiska votering?

Det vi kan konstatera är att Sverigedemokraterna i arbetsmarknadspolitiska frågor sällan varit vågmästare, då partiet valt att i majoriteten av fallen röstat med Alliansen och Miljö­partiet.
Låt oss ta sex exempel som är klassiskt fackliga frågor:

1. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet föreslog en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet, med konkreta delmål, inspirerat av den nollvision mot dödsolyckor som finns i trafiken. SD röstade emot detta tillsam­mans med Alliansen och MP.

2. S och V ville ge Arbetsmiljöverket större möjligheter att välja vilken sanktion som var mest lämplig mot arbetsgivare som missköter sig. Detta i en reservation mot regeringens förslag att företag endast skulle straffas med sanktionsavgifter. SD och MP röstade med Alliansen.

3. När S och V krävde att arbetslivsforskningen skulle förstärkas röstade SD ned även detta.

4. SD röstade emot ett förslag från S och V om regler som skulle innebära att den som haft 24 månader av olika sorters visstids­anställningar hos samma arbetsgivare inom loppet av fem år skulle bli fast anställd.

5. SD röstade emot en skrivning från S och V om att det ska vara en rättighet att få jobba heltid. Sommaren 2013 gick SD ut med att man ville jobba för rätten till heltid, främst som ett förslag för ökad jämställdhet. Då hade man alltså precis röstat emot ett förslag om exakt detta i riksdagen.

6. S och V krävde i en reserva­tion att det kritiserade arbetsmarknadsprogrammet Fas 3 skulle läggas ned. SD röstade emot detta tillsammans med Alliansen och MP.
Vidare kan vi läsa i Tankesmedjan Tidens rapport att i frågan om turordningsregler, som hindrar arbetsgivare från att göra sig av med vem de vill i personalstyr­kan, har Sverigedemokraterna valt att ställa sig tydligt till höger genom att i en reservation till ett betänkande mena att undantaget från turordningsreglerna i LAS ska utökas från två till fem anställda. Ett mycket antifackligt ställningstagande då det i den praktiska verkligheten skulle innebära försvårande omständigheter i det fackliga arbetet.

I arbetsmarknadsutskottet har Sverigedemokraterna röstat för några egna reservationer. Bland annat vill partiet ha ett stopp för aktiv kvotering utifrån kön i all offentlig verk­samhet, ett stopp för vissa integrationsåtgärder och att arbetstagare som hyrts ut till samma företag under tre månader inte ska ha rätt till samma lön som om personen var anställd av företaget.

Sverigedemokraterna kallar Diskrimineringsombudsmannen för beskyddarverksamhet och har därför krävt en nedläggning av myndigheten. I ett pressmeddelande säger Jimmie Åkesson att

DO i sin nuvarande form bör omedelbart avvecklas. Vi behöver inte en skattefinansierad myndighet som bekämpar svenska traditioner såsom adventsljusstakar och kyrkliga skolavslutningar och som utverkar skadestånd åt muslimska fundamentalister som vägrar att anpassa sig till de normer och sociala koder som vår samhällsgemenskap är byggd på.

DO är en viktig del av arbetsmarknaden då diskriminering är förbjuden om den har samband med könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Sverigedemokraterna vill alltså inte skydda arbetaren från diskriminering, något som sannolikt har att göra med att nationen står över arbetare. Arbetsmarkanden ska vara homogen. Partiets grund är att de

ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.

En människosyn grundad på en skillnadsideologi.

Sverigedemokraterna vill locka fler kvinnor till partiet. Sommaren 2013 säger Åkesson att

Sverigedemokraterna avser redan i partiets höstbudgetmotion lägga förslag om införande av statliga anslag för att stimulera kommuner och landsting att göra det möjligt för deltidsanställda att gå upp på heltidsanställningar. Om så krävs är vi inte främmande för att även lagstifta i frågan. Vid sidan av profilfrågor så som kraftigt minskad invandring, krafttag mot brottsligheten, sänkt pensionärskatt och införandet av ett femte jobbskatteavdrag kommer rätt till heltid att bli en viktig fråga i partiets valplattform. Detta förslag kan ses som ett led i arbetet att i ökad utsträckning visa att Sverigedemokraterna har en politik som även riktar sig till kvinnor.

Något som snabbt ska visa sig vara en ren lögn då partiet precis innan detta uttalande röstat nej till rätten till heltid. Valpropaganda som inte har någon förankring i sanningen. Tomma ord, för att få kvinnor att rösta på partiet.

Sverigedemokraterna säger även nej till att arbetsskadeförsäkringen ska bli mer jämlik, de säger nej till att fler företag ska avkrävas att skriva en jämställd­hetsplan och de säger nej till att stärka det förebyggande och det systematiska arbetsmiljöarbetet samt satsa på arbetslivsforskningen och ge den ett tydligt genusper­spektiv. Att kvinnor får en sämre arbetssituation än män är inte konstigt i ett sverigedemokratiskt sammanhang. Enligt partiet existerar det medfödda skillnader mellan de flesta män och de flesta kvinnor som går bortom det som kan observeras med blotta ögat, vidare anser partiet att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra. I motionen En jämställd arbetsmarknad förklarar Sven Olof Sällström att det inte går att koppla ihop livsvalen med könsroller.

Vi baserar vår jämställdhetspolitik på sunt förnuft och vetenskap. Vår politik tar sin utgångspunkt i hur män och kvinnor är, inte hur de borde vara.

Vidare står det i motionen att

Det finns inga belägg för en lönediskriminering på arbetsmarknaden […] Skillnader mellan kvinnors och mäns lön beror på att kvinnor väljer låglöneyrken. Det leder till löneskillnader på arbetsmarknaden samt en överrepresentation av män i bolagsstyrelser, något som dock inte kan förklaras utifrån diskriminering utan de olika livsval som män och kvinnor gör.

Sverigedemokraterna är ett antifackligt och arbetarfientligt parti, de är inte ett parti med en pragmatisk hållning där varje situation måste bedömas för sig. De har röstat för Alliansens förslag i 71,4 % av fallen och röstat med Alliansen i 84,9 % av fallen. Det finns ingenting som tyder på att det under nästan mandatperiod skulle bli någon ändring på den saken. Den arbetarvänliga retoriken som ledaren Åkesson vill välsigna sina väljare med är inte en sanning. Den är en lögn.

//Jeni Al – Politifonen

7 thoughts on “Sverigedemokraterna – det arbetarfientliga partiet

  1. Varifrån kommer siffrorna att SD skulle ha röstat för Alliansens förslag i 71,4 % av fallen och röstat med Alliansen i 84,9 % av fallen gällandes just arbetsmarknadspolitik. Hur såg i sådana fall siffrorna ut för dom andra partierna ?

    Enligt Riksdagens utredningstjänst, RUT så har nämligen SD röstat röstat på samma sätt som regeringspartierna totalt sett i 50 % av fallen (69) siffran i parantes gäller för riksdagsåret 2010/11

    Och för övriga partier såg det då ut så här
    S 49 % (35), MP 48 % (35) och V 28 % (14)

    Hur som helst så är knappast voteringsstatistik något som säger något om vilken politik partierna egentligen driver.

  2. Pingback: Ingen Åkesson på vårat jobb! | eaqhan

  3. Hur många lögner får ni plats med i en artikel?
    Hur insnöade kan ni vänsterpack bli egentligen?
    OMG…

  4. Pingback: Sverigedemokraternas politik och argument – Sanning eller konsekvens | polimasaren

  5. Pingback: Sverigedemokraterna är ett löntagarfientligt parti | polimasaren

  6. Pingback: Sverigedemokraternas politik och argument – Sanning eller konsekvens |

Diskutera

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s