Affe och Exponerat luras och bedrar

Del 3 i vår presentation av Sara Mohammad är på gång. Som ett mellanspel tar vi här ställning till en ny omgång av nyfascistisk mytbildning i fråga om kriminologi och utsattheten för våld i Sverige. Den här bilden föregriper resultatet något.

Från någon blogg.

Från någon blogg.

Det är Affes så kallade statistikblogg som har fått Exponerat att slå på krigstrumman och deklarera att Fredrik Reinfeldt ljuger om trender i vålds- och brottsutsattheten i Sverige.

Hypotesen som Affe och Exponerat driver är alltså att mängden brottsanmälningar är direkt knuten till den faktiska brottsmängden och inte varierar i förhållande till denna till följd av bland annat social och kulturell utveckling. Affe har tagit fram statistik över anmälda våldsbrott i ett antal av Sveriges kommuner, för perioden 1975 till 2012. Hen tar sedan den stigande trenden för anmälningsmängden till intäkt för att utsattheten för våldsbrott ökat i samma utsträckning. Terminologin är baserad på etablerad kriminologisk sådan och framställningen ger vid en ytterst ytlig anblick ett relativt trovärdigt intryck, vid sidan av att Affe likt andra nyfascistiska propagandister inte klarar av att avstå ifrån tjat om invandrades statistiska ställning. Ingressen består av ett konstigt påstående om en migrationspolitisk proposition lagd av Olof Palme, den beskrivs som en vändpunkt där demografisk-politisk homogenitet förkastades till förmån för pluralism, eller mångkultur som det står i texten. Att påståendet saknar stöd i propositionens text är tydligen av underordnad betydelse för Affe.

Det underliggande budskapet är förstås att de statistiska trender som Affes underlag skisserar skulle vara en produkt av denna proposition, något som inte i sig utreds eller motiveras i framställningen utan snarast förutsätter en motsvarande förförståelse hos läsaren. Affe fortsätter senare i framställningen på det temat, det är helt tydligt ett försök att beskriva statistikens innehåll som en konsekvens av flykting- och immigrantmottagande utan att närmre förklara varför det skulle förhålla sig på det viset. Målgruppen för framställningen är alltså en redan invandringsfientlig och fördomsfull publik, åtminstone är det svårt att förstå vinglandet från generell kriminalstatistik till lösryckta bitar ur Brottsförebyggande rådets (BRÅ) rapporter om invandrades kriminalstatistiska ställning och tillbaka på något annat sätt.

Vad Affe menar sig ha funnit är att brottsutvecklingen sedan 1975 varit en stadigt uppåtgående trend för utsattheten för brott. Utsatthet mäts vanligen i hur stor andel av befolkningen, eller en delmängd av densamma, som under en viss tidsenhet, vanligen ett år, som har utsatts för brott. Affes argument har ungefär den här formen; mängden anmälningar om våldsbrott har ökat stadigt sedan 1975 och ökningen har varit snabbare än befolkningsökningen, därför kan vi slå fast att också mängden förövade våldsbrott har ökat i samma takt.

Exponerat har plockat upp det här resonemanget och köper det rakt av, presenterat med vinkeln att Fredrik Reinfeldt skulle ljuga om brottsutvecklingen i riket. Han har nämligen sagt i diverse intervjuer att brottsligheten minskar, något som både Affe och Exponerat alltså vill bestrida med hänvisning till att anmälningsmängden har vuxit kraftigt de senaste decennierna. Även Exponerat trycker på att immigrationen skulle vara förklaring till den påstådda ökade utsattheten för våldsbrott.

Den stora svagheten i nyfascisternas resonemang är enkel att identifiera och förmodligen är både Affe och Exponerat medvetna om att slutledningen inte håller. Deras respektive framställningar är innehållsligt fragmentariska och förlitar sig i så hög grad på att läsaren har en viss förförståelse, de räknar helt uppenbart med att inte behöva vare sig redogöra för vad statistiken representerar eller argumentera för sina slutsatser.

Den stora svagheten är följande. Att ett våldsbrott förövats betyder inte med nödvändighet att en polisanmälan upprättas.

Det ter sig självklart, eller hur? Alla brott anmäls inte. Olika våldsbrott anmäls i olika hög grad. Hur benägen den befolkning man vill studera är att anmäla brott varierar över tid och har ingen strikt koppling till utsattheten för brott eller brottsmängden, vilket också det är helt olika saker. Brottsmängden är summan av alla förövade brott, en mängd som döljer att en person kan ha utsatts för upprepad brottslighet, emedan utsattheten för brott är den andel av befolkningen som brott förövats mot. Förutom att Affe och Exponerat inte håller isär de här begreppen, eller ens urskiljer brottsbenägenhet och de faktorer som påverkar den på ett sakligt och explicit redovisat sätt, gör de alltså ett allvarligt resonemangsfel när de utgår ifrån att varje förövat brott ger upphov till en anmälan om brott.

Innan BRÅ började mäta utsattheten för brott efter politiska direktiv avgivna 2004 inhämtades ingen sådan data, åtminstone inte på både region- och riksnivå samt med den regelbundenhet som BRÅ idag gör mätningar (dock har SCB gjort brottsutsatthetsstudier). Därför vet vi inte i hur stor utsträckning brott faktiskt anmäldes under den period som Affe sammanställt data för och på grund av att förhållandet mellan förövat brott och anmält brott är så svagt säger alltså inte Affes data något om utsattheten för brott.

Utsattheten för brott varierar i sig på grund av en stor mängd faktorer. Förutom väderförhållanden, nationalekonomin i stort, politiskt och socialt klimat spelar också sådant som tillvänjning till socioekonomisk och kulturell trygghet en väsentlig roll. Att generalisera över alla dessa faktorer och i princip underkänna deras betydelse för brottsutvecklingen genom att påstå att den är en direkt följd av immigration och ingenting annat är uppenbart oseriöst. Man gör alltså rätt i att förmoda att både Affe och Exponerat vänder sig till en synnerligen okritisk och oförnuftig publik, frånvaron av saklig argumentation kan rimligen inte vara ett resultat av något annat än förväntningar på att läsaren inte ifrågasätter slutsatserna de väljer att lyfta fram.

Så hur ser då brottsutvecklingen ut? Allmän konsensus bland kriminologer är att utsattheten för brott generellt minskar i hela västvärlden, åtminstone om tidsperspektivet är längre än något enstaka år. Detta gäller även specifikt för våldsbrott och i det följande kommer jag att peka på massmedial rapportering där detta kommer till uttryck. Det är rapportering som är baserad på studier av utsatthet istället för fantasifulla extrapoleringar från kriminalstatistik över anmälningar. 2012 konstaterades det för Malmö att våldsbrottsligheten minskar, en stad där en relativt stor andel av befolkningen har sådan utländsk härkomst som Affe och Exponerat är ute efter att demonisera. En sådan trygghetsundersökning för malmöregionen har nyligen slutförts, även den med samma resultat. Detta säger oss att nyfascisternas hypotes inte gäller för Malmö; trots en betydande immigration till staden är våldsbrottsligheten sjunkande. Hade deras resonemang någon saklig grund och en argumenterande utformning hade det varit på sin plats att begära att de förklarar varför just Malmö avviker från den verklighetsbeskrivning de torgför, men med tanke på hur de förstår fenomenet polisanmälan är det sannolikt helt bortkastat.

En debattartikel som driver en mer saklig, argumenterande och informativ linje rörande hur brottsligheten i Malmö bör förstås är denna. Jämför den med Affe och Exponerat för att se skillnaden mellan en seriös utläggning i ämnet och de påhitt som de nyfascistiska miljöerna skapar sammanhållning och rekryterar anhängare med. Vid samma tid skrev Johan Norberg en krönika på samma tema, där han pekar på en datakälla som vid sidan av intervjubaserade studier kan användas för att mäta utsattheten för brott. Det är sjukhusens mottagande av våldsutsatta. Det säger sig självt att om våldsbrottsligheten ökar markant så märks det också tydligt på sjukhusen, dit man åker för att dokumentera skador eller få dessa medicinskt behandlade. Frånvaro av en sådan ökning av belastning på sjukhusen, primärt akutmottagningarna, säger oss att ingen ökning av åtminstone lite grövre våld har skett. Även detta är något som Affe och Exponerat skulle anmodas förklara, vore de bara seriösa deltagare i det kriminalpolitiska samtalet.

Ser vi till brottsutvecklingen på riksnivå är trenden likaledes tydlig. I höstas presenterade Dagens Nyheter en redogörelse för den grova våldsbrottslighetens utveckling, med särskilt fokus på mord och med hänvisning till just sådan sjukhusdata som Norberg pekat på. Följ upp länkarna i artikeln, den är väl underbyggd och redovisar också motsvarande data för andra västländer.

Vad Affe och Exponerat borde ha gjort är att vända sig till BRÅ och ta del av myndighetens studier av utsatthet för brott. Årligen utför den en Nationell trygghetsundersökning (NTU) och inhämtar bland annat utsatthetsdata som kan brytas ned till regionnivå. Se exempelvis sidan 11 i den här rapporten (PDF). Tre av åtta år har utsattheten i Skåne legat lägre än genomsnittlig utsatthet på riksnivå och trenden är svagt fallande, helt i strid med de slutsatser som Affe och Exponerat framfört. Trenden för riket är även den fallande. Svaret på Exponerats retoriska fråga bör alltså vara att Reinfeldt såvitt känt inte ljuger om brottsutvecklingen.

Så vad säger då den data nyfascisterna begagnat sig av? Jo, den säger att anmälningsbenägenheten ökat avsevärt sedan mitten på sjuttiotalet. Det har med all sannolikhet många förklaringar men en över tid växande social och kulturell intolerans mot avvikelser från strafflagstiftade beteendenormer, alltså kriminalitet, kan antas vara en viktig delförklaring. Förtroendet för och förväntningar på rättsväsendet spelar antagligen också en betydande roll. Det kan också vara så att den alltmer omfattande kriminaljournalistiska rapporteringen i massmedier, liksom deras ökande räckvidd och betydelse, motiverar fler att anmäla eller på ett mer abstrakt plan sänker toleransen för brottslighet.

Att brottsmängden minskat under en tidsperiod som anmälningsbenägenheten ökat kan eventuellt hänga ihop. Om fler brott kommer polismyndigheterna till kännedom kan de också lära sig av och arbeta mot en större andel av brottsligheten, vilket förmodligen får till följd att brottsligheten kan motarbetas effektivt och således minskar. Valet att ignorera utsatthetsdata leder alltså till att den nyfascistiska miljön missar möjliga intressanta samband av det här slaget, något som rimligen bör betraktas som diskvalificerande för en kriminalpolitisk debattör. Det är helt enkelt ohederligt att förvanska verkligheten och inget politiskt beslut bör baseras på en falsk verklighetsuppfattning.

De invändningar som nyfascisterna vanligen anför när de möts av sådant som det föregående är hänvisningar till en debatt om BRÅ som blossade upp efter millenieskiftet. Ett antal bedömare och insatta dryftade i massmedia påståenden om att det rådde totalt kaos på myndigheten och att dess verksamhet var undermålig, något som naturligtvis ledde till en uppsträckning av verksamheten och knappast är relevant idag, eller var det 2005-2006 när första NTU genomfördes. Det är heller inte ovanligt med konspirationsteoretiska förhållningssätt. BRÅ är en myndighet och därmed detaljstyrd av det politiska etablissemanget, som av den miljön betraktas som förljuget och under ledning av ett egenintresse som går ut på att Sveriges befolkning ska utsättas för vad de kallar för massinvandring. Tanken är att det inte går att lita på myndighetsstatistik, åtminstone inte sådan som en myndighet tagit fram på egen hand, för av något skäl brukar de samtidigt betrakta data från polismyndigheterna som BRÅ sammanställt som trovärdig. Förmodligen är det att enskilda är inblandade i att göra polisanmälan som är utslagsgivande skillnad, om det ens är något som nyfascister funderar på innan de tar ställning till data. Som bekant är information som stryker fördomar medhårs något som människor i allmänhet är svaga inför med följden att relevanta men motsägande fakta och resonemang ignoreras alternativt bemöts med aggressivt osaklig retorik.

Att dessa invändningar inte är förtjänar något större utrymme torde vara uppenbart. De som framför dem är med all sannolikhet inte mottagliga för en värdig och saklig diskussion, eller som Marcus Priftis uttrycker det: fakta biter inte på rasisterna. Samtidigt är det viktigt att bemöta utlänningshat, diskrimineringsivrande diskurser och göra motstånd mot fascistisk, rasistisk och annars bigott populism. Accepterar vi politisk debatt som i huvudsak är en tendentiös gröt av fördomsanspelande och förljugna påståenden gör vi demokratin och samhället en grav otjänst. Det är en djupt oanständig ståndpunkt.

//Elwa Ninpo — Politifonen

7 thoughts on “Affe och Exponerat luras och bedrar

  1. Nu vet jag inte hur det står till med Exponerat men inte hårdrar Affe alltför mycket. Visst sker sammanställningen av statistik i ett visst syfte. Visst kan han bara gå på anmälda brott. Men är det ologiskt att inte koppla anmälda brott till faktiska brott?

    Kan det inte vara så att anmälningsbenägenheten i vissa fall har minskat? Angående våldsbrott så finns det misstankar att så kan vara fallet:
    “Det grövre våldet gör dock inte offren mer benägna att göra polisanmälan. I en sjukhusstudie från 1988 i Stockholm uppgav 61 procent att de hade polisanmält misshandel. Några år senare sjönk den andelen till 55 procent. I dag är den helt omvänd. Av dem som kommit till Södersjukhuset uppger 61 procent att de inte tänker polisanmäla misshandeln, 30 procent vill anmäla det inträffade och 10 procent vet inte.”
    http://www.dn.se/sthlm/fa-offer-vill-anmala-allt-grovre-vald-pa-gatorna/

    Övergrepp i rättssak har ökat explosionsartat:
    “En specialstudie som Brå har gjort visar att antalet anmälningar om övergrepp i rättssak ökade med 70 procent mellan 1999 och 2006. Sedan brottstypen började redovisas som en egen post i kriminalstatistiken 2009 har anmälningarna ökat ytterligare till närmare 5–6 000 per år. ”
    http://www.bra.se/bra/brott–statistik/hot-och-paverkan.html

    Situationen i Malmö är jag inte så insatt i förutom det att gängvåldet ökat kraftigt de senaste årtiondena.

    Om man ser på Stockholm så hänvisar ni till en undersökning som publicerats i DN där det påstås att “Antalet personer på Södersjukhusets akutmottagning i Stockholm som utsatts för gatuvåld minskade med nära en tredjedel mellan 2007 och 2012”. I artikeln nämns inte detta: “Men enligt tidigare uppgifter till TT ska under samma period i stort sett alla skottskador och många knivskador ha styrts över till traumaenheten på Karolinska i Solna, vilket påverkat statistiken.”

    Utredaren svarar:
    “- Det kanske kan förklara en del av minskningen, men inte hela, säger Sven Granath forskare och utredare vid Brå.”
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/allt-mindre-dodligt-vald-i-sverige_8622000.svd

    Våldet har ökat och blivit råare de senaste 20 åren: http://www.accentmagasin.se/okategoriserade/pa-sodersjukhuset-ar-gatuvaldet-vardag/

    Dödsfall har minskat men kan inte det ha att göra med att läkarvetenskapen har blivit bättre. Om man ser på situationen i USA (det borde väl gå att dra vissa paralleller till Sverige?) så ser det ut så här: http://www.thewire.com/politics/2012/12/guns-in-america-statistics/60071/

    Citat från artikeln:
    “But the murder rate is going down? Why is that? Because hospitals have gotten better at treating traumatic wounds.”

    Om ni vore lite mindre vinklade skulle det vara mer givande att läsa er. Bara ett sådant språkbruk som “nyfascister” är på samma låga nivå som “blattar”.
    Vem tar er på allvar när ni är så polariserande?

  2. Jag tyckte att poängen att anmälningsmängden inte är ett mått på brottsutsatthet fördes fram tydligt, jag.

    SöS är inte representativt för regionen. Som du kan se i NTU:s regionala resultat, vilken länkas i texten, är trenden för stockholmsregionen fallande när det avser utsattheten för misshandelsbrott. Undantagen från det här mönstret som vi har i riket är Örebro och Värmlands län. Att grovt våld i avgränsade grupper kan ha ökat motsäger inte detta. Den så kallade gängkriminaliteten är inte heller den ett mått på brottsutvecklingen, framförallt inte när det gäller utvecklingen för övergrepp i rättssak då den gruppen har en särskilt låg anmälningsbenägenhet. Detta antagligen för brott i allmänhet, men som BRÅ konstaterar på sin översiktssida för hot och påverkan gäller det särskilt för övergrepp i rättssak.

    Den grupp som är mest våldsutsatt är unga män, som du kan se i den här tidsserien, http://www.bra.se/download/18.22a7170813a0d141d21800051424/1359027994784/Tidsserie+utsatthet+f%C3%B6r+brott+mot+enskild+person+i+olika+befolkningsgrupper+2005-2011.xls , har utsattheten i den gruppen minskat med 19 % sedan 2005. BRÅ har också data över brottsmängden, http://www.bra.se/download/18.22a7170813a0d141d21800051426/1359027995035/Tidsserie+utsatthet+och+anm%C3%A4lningsben%C3%A4genhet+brott+mot+enskild+person+2005-2011.xls , där det framgår att den varierat mellan 336 000 och 513 000 händelser per år under samma tid. Likt trenden för utsatthet är den svagt fallande.

    Vad tycker du att vi ska kalla nyfascisterna om inte just nyfascister? Och varför skulle vi avstå från att markera att vi inte delar deras värderingar?

    //Elwa Ninpo — Politifonen

  3. Hur tillförlitliga är egentligen dom enkätundersökningar som är utförda av NTU och hur stor vikt ska man egentligen lägga på dem. Speciellt som om man vad jag har för mig inte ens haft samma antal deltagande varje år. Sanningen är att det faktiskt är omöjligt att utläsa brottsutvecklingen utifrån den här sortens enkätundersökningar. BRÅ säger ju också själva att att undersökningen bara ska ses som ”ett komplement” till statistiken över anmälda brott. Ändå används den här som ett “bevis” för hur hur hela brottsutvecklingen ser ut. Detta är vad som går att lässa om NTU på Affes egen blogg.

    http://affes.wordpress.com/2011/02/12/trygghetsundersokningen-opium-for-folket/

    Sen så kan jag bara hålla med Daniel. Den här ständigt återkommande substanslösa vulgärretoriken om Nyfascism kulle faktiskt vara skönt att slippa. Åsikter behöver faktiskt inte kryddas med den typen av språk. Att man ens kan få för sig att en sida som presenterar siffror och statistik skulle kunna vara Nyfascistisk är en gåta. Antingen stämmer siffrorna eller så gör dom det inte. Var år Bruce Ali förresten ? Han kunde faktiskt presentera sina åsikter på ett korrekt och intressant sätt utan att slänga ur sig en massa epitet.

    Avslutningsvis så kan det ju vara intressant att ta del av vad Fredrik Reinfeldt i denna intervju från agenda. Hade att säga om brottsutvecklingen i landet.

    http://affes.wordpress.com/2013/03/20/fredrik-reinfeldt-och-brottsutvecklingen/

  4. Hej Daniel!
    Nyfascist är ett ord som kan användas som skällsord…det används också så. Men nyfascist är också en politiskt korrekt beteckning på en viss typ av politisk hållning. Om ordet används på detta sätt är det inte underligare än att skrina “liberal” eller “konservativ” eller “socialist” eller neokonservativ eller nyliberal…you name it!

    Nyfascist betecknar det nya, det moderna i den europeiska identitära nationalismen. I motsats till gammel-fascismen av Mussolini-eller Nazi-typ. Den gamla typen av fascistisk partiform existerat fortfarande med uniformer, stövlar, fanor och rakt höjda armar. Exempel på detta är Jobbik i Ungern eller Gyllene ryning i Grekland.

    Nyfascister är klädda som vanligt folk…och kallar sig demokrater. Samtidigt som de lägger förslag efter förslag i riksdag och kommunala beslutande församlingar som syftar till nedmontering av grundlag, medborgerliga fri & rättigheter och västerländsk, liberal demokratityp.

    Sverigedemokraterna är ett öppet rasistiskt parti med en dold nyfascistisk agenda. Övriga högerextrema partier och rörelser i svensk politik är öppet nyfascistiska, några t o m gammelfascistiska i sin politik och analys.

    Om någon kallar dig “liberal” är det inte ett skällsord. Kallar dom dig “jävla liberal” är det ett skällsord.

    Se skillnaden!

  5. Hej Gunnel !

    Kan du länka till något förslag som SD skulle lagt i Riksdagen eller någon kommunalt beslutande församling. Som syftat till att montera ner någon grundlag, avskaffa medborgerliga fri & rättigheter eller avveckla den demokratityp som vi har här i Sverige ?

    Och om nu SD är ett öppet rasistiskt parti så kanske du också skulle kunna länka till någon del i deras partiprogram som styrker detta påstående. Skulle vara intressant att få ta del av detta också.

    Att länka till något Nyfascistiskt blir kanske svårare. Eftersom nu detta enligt dig skulle vara en dold agenda

  6. Pingback: En granskning av Jan Tullbergs invandringskritiska bok “Låsningen” | Politifonen

  7. Pingback: En granskning av Jan Tullbergs invandringskritiska bok “Låsningen” | Arbetarklass.nu

Diskutera

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s