Vad vet vi om Sara Mohammad? Del 2

SaraM

Foto: Erik Mårtensson, SCANPIX

Välkomna till del 2 i vår granskning av föreningen GAPF och Sara Mohammad. Del 1 väckte en del reaktioner, främst från män som verkar anse att det finns personer man inte får ifrågasätta vare sig kompetens eller budskap hos.

Idag presenterar vi en sammanfattning av den säljpresentation som Sara Mohammads bokningsagenturer sammantagna erbjuder. Avslutningsvis ger vi några exempel på vad man faktiskt får om man slår till och hyr in henne som föredragshållare.

Hur presenteras Sara Mohammad som föreläsare och utbildare av olika talaragenturer?

Ponera att du ska utbilda en organisation i ett visst ämne. Vem väljer du av en person som saknar relevant utbildning och en person som har relevant utbildning? Typiskt sett väljer man den senare. Det är en del av bakgrunden till att vi här sammanfattar hur Sara Mohammad presenteras av sina agenturer.

På sajten Holmbergs Talare, där man kan boka Sara Mohammad som föreläsare, kan man läsa följande om hennes kvalifikationer:

Sara Mohammad är ordförande för Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime, som hon grundade. Sara har varit ansvarig för kvinnoprogrammet i Radio Bangawaz på kurdiska i Stockholm, och hon har dessutom gjort en dokumentärfilm om kvinnors situation i irakiska Kurdistan.

Sara är debattör och föreläser om flickors utsatta situation, så kallade hedersrelaterat våld samt om vikten av att söka en balans i de olika kulturella mönstren med utgångspunkten att mänskliga rättigheter skall respekteras oavsett kulturell och religiös tillhörighet.

Som yrkeslivserfarenhet nämns här utöver det som vi redan känner till – alltså att Sara Mohammad föreläser och debatterar i ämnet sedan en tid tillbaka – att hon även arbetat med kurdiskspråkig radio och gjort en dokumentärfilm om kvinnors situation i sitt eget hemland. Den senare uppgiften bekräftas även i den här presentationen av Sara Mohammad, som återfinns på bokningssajten Kvinnliga Talare:

Sara Mohammad är ordförande för Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime, som hon grundade. Hon är debattör och föreläsare om flickors utsatta situation, så kallade hedersrelaterat våld samt om vikten av att söka en balans i de olika kulturella mönstren med utgångspunkten att mänskliga rättigheter skall respekteras oavsett kulturell och religiös tillhörighet.

Sara har skrivit många artiklar angående hederskultur och kvinnors universella rättigheter som publicerats i svenska tidningar SvD, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, GP, Sundsvalls Tidning m fl. Sara har fått flera utmärkelser, bla Svensk Hjälte 2007 av Aftonbladet och TV 3, Blatte De Luxe 2007. Sara är född i irakiska Kurdistan och började sina aktiviteter om kvinnors rättighetsfrågor redan vid 17 års ålder sedan hon under vapenhot skulle tvingas in i ett äktenskap.

Hon har bott i Sverige sedan 1993. År 1998 reste hon tillbaka till irakiska Kurdistan och gjorde en dokumentärfilm om kvinnors och barns liv och villkor. Efter mordet på Pela Atroshi började Sara uppmärksamma media och allmänheten om sanningen bakom hedersmorden, i syfte att hjälpa flickor och kvinnor som faller offer för nuvarande samhällsförhållanden.

Hon är ett känt ansikte i media i debatten om hederskultur i Sverige och i Europa. Sara är tvåbarnsmamma och arbetar som apotekstekniker på ett apotek i Stockholm.

Det framgår av detta att Saras yrkeslivserfarenheter består i huvudsak av följande:

  1. hon är debattör, föreläsare och skribent som anlitas och publiceras flitigt;
  2. hon började sina kvinnorättsaktiviteter vid 17 års ålder genom att själv fly från ett planerat tvångsäktenskap (sic!);
  3. hon reste tillbaka till irakiska Kurdistan år 1998 för att göra en dokumentärfilm om kvinnors och barns villkor där;

  4. hon började uppmärksamma media och allmänheten om hedersproblematiken efter mordet på Pela Atroshi;
  5. hon arbetar som apotekstekniker på ett apotek i Stockholm.

Den senare uppgiften verkar inte vara helt aktuell längre, då hon själv på sin Facebook-sida uppgett att hon slutade jobba på Apoteket 2010.

Att Sara är utbildad farmaceut och jobbade på Apoteket AB som apotekstekniker nämns också i flera andra källor, t ex här och här. Hon uppger själv i en statusuppdatering på Facebook i november 2013 att hon tidigare också jobbat på apotek i sitt hemland Irak.

Som det ser ut är den formella utbildning som Sara Mohammad har, är begränsad till farmaci. Det går däremot inte att hitta några uppgifter om att hon skulle ha andra utbildningsmeriter i mera relevanta områden för att kunna arbeta med och utbilda i sociala frågor eller för att hjälpa svårt traumatiserade människor såsom offer för våld, hot eller tvång. Hennes kompetens när det gäller att hjälpa traumaoffer verkar enbart bygga på en enda sak, att hon är ett traumaoffer själv.

Intressant är dock en annan uppgift som framkommer i presentationen på sajten Kvinnliga Talare, nämligen att Sara Mohammad reste tillbaka till irakiska Kurdistan år 1998 för att göra sin dokumentärfilm om kvinnors situation i sina hemtrakter. Bara fem år efter att hon fått asyl som politisk flykting i Sverige kunde hon alltså till synes utan problem återvända till sin hembygd utan att hon kom till skada.

Om man tittar på Sara Mohammads Facebook-logg så kan man dessutom hitta uppgifter där om att hon rest tillbaka till irakiska Kurdistan vid flera tillfällen efter detta, bland annat för att delta i sin mammas begravning och för att hjälpa organisationen Kvinnors Nätverk med ett ärende där, en resa som hon själv passade på att förknippa med en släktträff.

Som man kan få en framställning av på bland annat Facebook började Sara Mohammad arbeta som hederssamordnare åt Järfälla kommun i januari 2009, där hon fick ansvar för att ”organisera utbildning och föreläsning för personal om hedersrelaterat förtryck inom Järfälla kommun” samt ge handledning vid enskilda fall av HRV (en förkortning som ibland används om hedersrelaterat förtryck och våld).

Den första tillfälliga anställningen som projektledare och handledare inom området ”hedersrelaterat våld och förtryck” fick Sara genom organisationen AlmaEuropa. Den anställningen, liksom den tillfälliga anställningen som hederssamordnare på Järfälla kommun, verkar ha varit på deltid, då hon uppger att hon fortsatte att jobba på Apoteket AB ända till 2010.

På sin Facebook-sida uppger Sara Mohammad själv inte vilken utbildning hon har genomgått, trots att möjligheten finns att lägga till besökta skolor och universitet. Den rutan som är avsedd för detta ändamål är tom och märkt med ”Be om information om Saras utbildning”.

Inte heller har hon någon LinkedIn-profil eller annan sådan presentation. Det framgår således inte på grund av vilka meriter eller formella kvalifikationer Sara Mohammad fick sina första uppdrag som handledare, utbildare och samordnare av insatser mot hedersrelaterat förtryck och våld.

Rimligast är dock att anta att hon fick dessa till följd av att hon varit en aktiv och prisbelönad debattör i ämnet och att hon grundade organisationen ”Glöm Aldrig Pela och Fadime”. Frågan som tränger sig på är dock om en aktiv insats som samhällsdebattör i sig verkligen räcker som kvalifikation för att utbilda kommunanställda och andra i hur man bör hantera fall av hedersrelaterat förtryck och våld.

Borde man inte förvänta sig någon form av utbildningsbakgrund inom relevanta ämnen, exempelvis en socionomexamen, av en utbildare som ska berätta för socialtjänstemän och skolpersonal hur de bör hantera svårt traumatiserade unga människor?

Sedan kan vi titta på en till webbsida där Sara Mohammad presenteras som föreläsare och utbildare tillsammans med sin styrelsekollega i GAPF, Virpi Hellmark, som är både sekreterare för föreningen GAPF och driver bolaget OLA Stödjour i Nyköping AB, som bland annat organiserar utbildningar och föreläsningar om hedersrelaterat våld och förtryck. På detta bolags hemsida hittar man en länk till en separat hemsida som presenterar just de utbildningar som Sara Mohammad håller i tillsammans med Virpi Hellmark. Här presenteras Sara Mohammads kompetens på följande vis:

Sara Mohammad, ordförande i Riksorganisationen GAPF, mångfaldigt prisbelönt människorättskämpe med expertkunskaper inom hedersvåldets mekanismer.

  • Hedersvåld och dess offer: vad skiljer från relationsvåld?
  • Hedersvåldets mekanismer och kontrollmetoderna
  • Familjestrukturen i hederskontexten
  • Hur identifierar vi ungdomar och vuxna som är utsatta?

Sara Mohammad, ordförande i Riksorganisationen GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime), mångfaldigt prisbelönt människorättskämpe med expertkunskaper inom hedersvåldets mekanismer och med egen erfarenhet av utsatthet i hederskulturen. Sara Mohammad kom till Sverige 1993 som politisk flykting och har än idag skyddad identitet på grund av de hot som hon levt under.

Sara har stor erfarenhet av praktiska möten med utsatta ungdomar och vuxna, och myndigheternas stöd och hjälp i dessa ärenden. Sara har en gedigen erfarenhet av mekanismernas funktion i praktiken och identifieringen av hedersrelaterat våld och förtryck. Hon har föreläst och utbildat kring hedersrelaterat våld i hela landet och är en flitigt anlitad och engagerande föreläsare i ämnet.

Återigen nämns inga utbildningskvalifikationer eller akademiska meriter som Sara Mohammads expertkunskaper skulle kunna bygga på, utan främst det faktum att hon har ”egen erfarenhet av utsatthet i hederskulturen” samt att hon har ”stor erfarenhet av praktiska möten med utsatta ungdomar och vuxna, och myndigheternas stöd och hjälp i dessa ärenden” och ”gedigen erfarenhet av mekanismernas funktion i praktiken och identifieringen av hedersrelaterat våld och förtryck”.

Varifrån denna erfarenhet kommer går presentationen inte närmare in på. Man kan anta att hennes erfarenheter bygger på hennes mångåriga arbete inom ramen för föreningen GAPF, men det är inget som nämns uttryckligen.

Slutligen ska vi titta på en till presentation av Sara Mohammad på en webbsida där man kan boka henne som föreläsare och utbildare. Där presenteras Sara Mohammad så här:

Sara Mohammad är svensk-kurdisk människorättsaktivist som föreläser om hederskultur och hedersförtryck. Sara Mohammad är engagerad i frågor som berör hederskultur och hedersförtryck. Hon har egen erfarenhet av religiöst hedersförtryck. När Sara var 16 år lämnade hon sin familj efter att hon misshandlats och dödshotats av sin bror som ville tvinga henne att gifta sig mot hennes vilja. Hon kom till Sverige som politisk flykting 1993.

Sara har arbetat för människorättsorganisationen ALMAeuropa samt hos Järfälla kommun som kommunens hederssamordnare. Hon var med och startade Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime.

Idag är Sara utbildningsledare för GAPF, som gör utbildningar för att förhindra hedersvåld. GAPF är ett samarbetsprojektet mellan Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime och Ungdomsstyrelsen.

Sara Mohammad är starkt kritisk till de kvinnoförtryckande normer som religiös renlevnad ofta innebär. Hon är en eftertraktad föreläsare inom hederskultursfrågor.

Ämnen som Sara talar om:
– Hedersrelaterat våld: Fysiskt våld och psykiskt våld, uppfostran, begränsningar, hot, könsstympning, omskärelse
– Hedersrelaterat liv: Arrangerat äktenskap, tvångsäktenskap, slöja på barn, burkan
– Gift mot sin vilja: Äktenskapsmetoder och konsekvenser. Skillnader mellan hedersmord och sambomord/ hedersrelaterat våld och mäns våld mot kvinnor
– Skillnad mellan tonårsproblem och hedersrelaterat våld
– Hedersrelaterat våld mot killar.
– Kyskhetskultur
– Religioner – Politiskt islam kontra muslimer
– Varför fortsätter hedersvåld i Sverige
– Asylprocessen
– Integration
– Kulturrelativism
– Rasism

Även här hänvisas det till Sara Mohammads egen familjebakgrund och livshistoria för att styrka hennes kompetens på de områden hon håller utbildningar och föreläsningar om. Det påpekas att hon har själv upplevt vad som nu kallas för ”religiöst” hedersförtryck och att hon är ”starkt kritisk till de kvinnoförtryckande normer som religiös renlevnad ofta innebär”.

Fokus i den här presentationen verkar alltså ligga på att framställa Sara Mohammad som ett offer för just religiöst förtryck, något som annars inte framgår av de andra källor vi har tittat på.

Det radas sedan upp ett brett spektrum av frågor som Sara Mohammad sägs kunna bidra med kunskap om, dock helt utan att ange varifrån hon har fått denna. En del ämnen som Sara Mohammad är beredd att tala om mot arvode är sådant som man vanligen inhämtar kompetens i vid universitet, t ex asylprocessens juridik, religionsvetenskap, politisk islam eller sociologiska och antropologiska begrepp såsom kulturrelativism.

Det är dock uppenbart utifrån alla källor vi har tittat på att Sara Mohammad varken läst juridik, religionsvetenskap/teologi, statsvetenskap, sociologi eller relaterade ämnen. Inte minst därför ter det sig lite märkligt att hon skulle kunna anlitas som föreläsare i dessa ämnen, åtminstone av uppdragsgivare inom det offentliga eller inom verksamhetsområden som kräver en hög kompetens, som stöd och hjälp till brottsutsatta personer.

Klart är i alla fall att man återigen framhäver Sara Mohammads eget liv som den huvudsakliga källan till hennes kompetens som utbildare. Det faktum att hennes bror försökte gifta bort henne och att hon blev dödshotad samt hennes engagemang i den förening som hon själv grundade till minnet av hedersmordsoffer tycks betraktas som kompetensgarantier. Om vi accepterar det som en allmänt gångbar kvalifikationsgrund, varför har vi då akademiska lärosäten, examenskrav för de som är yrkesverksamma som ombud i asylärenden, med mera?

Vore det inte bara billigare och enklare att söka upp personer som drabbats av trauman och anställa dem i särskilt kompetenskrävande organisationer?

Vad får man om man anlitar Sara? 

Här följer några citat ur Sara Mohammads föredrag. Vi börjar med en diffus kritik av svensk äktenskapslagstiftning, där det verkar som att hon föreslår att kusingifte ska förbjudas (antagligen också äktenskap mellan halvsyskon, något som också är tillåtet i Sverige) och att de ganska små riskerna med konsanguinitet bör användas som något slags motmedel mot tvångsäktenskap.

Därefter något om Saras metoder för hedersvåld och hennes kapacitet som brottsutredare, en yrkeskunskap hon inte besitter, men trots det gärna vill undervisa i att de officiella utredningarna har fel, samt ett klargörande från henne av att det inte är okej i integrationssamtal att säga att personer med muslimska namn är mordiska men att det i andra samtal är ett måste att göra. Konsekvensen av att icke-specialister således är formativa i debatten kring heder, kan därför se ut så här:

Kusingifte. Det är också en skandal som Socialstyrelsen inte ville kommentera eller informera invandrargruppen i Sverige ’för man skall inte peka ut dem’. Informera dem om konsekvenserna av kusingifte. Man skulle inte peka ut minoritetsgrupper.

Jag vet inte om ni såg reportaget där mamman önskade…hon skulle vilja veta att de här konsekvenserna finns, att det blir sjukdomar på barnet och att barnet dog. Då skulle de kanske slippa att skaffa barn. Eller slippa att gifta sig med varandra.

Metoder för hedersmord. Vi har olika metoder, den mest kända populära metoden eller nyaste metoden, självmordsmetoden som är balkongflickor i Sverige, stening, skjutning, dränkning, bränning, påkörning, fall från höga höjder, strypning, hängning, knivhuggning, överdosering, halshuggning, “balkongflickor”.

Vi har åtta fall i Sverige som är rubricerat som självmord, vi har ett fall i Danmark som åtta av nio släktingar har fått straff, inte balkongfall utan hedersmord. Jag hjälpte ju Sveriges Radio Kaliber att jämföra det här Abbas-fallet med Ghezale-fallet. Varför ska Danmark lyckas med att ge straff till åtta personer, varför ska vi inte lyckas med en enda balkongflicka i Sverige? Vad kan det bero på?

Han sade ’Ja men tro inte att var och en som heter Ahmed eller Muhammed har en pistol i handen och håller på och mördar svenskar’. Skall vi hitta någon ö till honom och skaffa ett liv till honom där typ. Skall vi skydda honom? Det är inte så farligt som det låter. Då ringde jag till honom och pratade.

Först var han så upprörd och otrevlig. Varför ringer du mig typ. Jag är chef här. Varför ringer du inte till handläggarna?’ Jag ringer för att samtala med dig för det känns inte som att du har uttalat dig rätt. På grund av dina uttalanden ringer jag dig.

Sedan märker jag att det är tredje fallet som jag har under den här terminen. Då vill jag gärna erbjuda samarbete med er. Resultatet blev ju bra. Det blev ju en utbildningsdag med 150 personer. Både från polis och socialtjänsten och skolan. Det blev ju mycket bra. Men då berättade jag för honom att du använder ju det här uttrycket att ’det är inte varenda person som heter Ahmed eller Muhammed som har en pistol i handen för att mörda dig som svensk’.

Det köper jag gärna i integrationsprocessdiskussionen, Men när det gäller hedersmord och hedersrelaterat våld är det absurt att använda det. Lika gärna kan han mörda honom. Varför inte det? Han kan mörda sin dotter, varför kan han inte mörda din son?

Referens till citaten:

Avslutningsvis vill vi bara poängtera att föreläsare som formellt saknar utbildning i sig inte är ett problem. Tvärtom, det finns hur många duktiga föreläsare som helst, som gör ett riktigt bra jobb. Så länge som deras sessioner inte involverar ogrundad kritik av polisiärt utredningsarbete, tycker att vissa invandrargrupper svepande skall misstänkliggöras i beskrivningar som potentiella brottslingar, eller om hur specifika etniska grupper, till skillnad från övriga, behöver undervisas i specifika rättsområden.

Lagen gäller även om du inte känner till vad den säger, det inbegriper såväl minoritetsgrupper som infödd befolkning.

Elwa Ninpo & Anna Montana – Politifonen

6 thoughts on “Vad vet vi om Sara Mohammad? Del 2

  1. Politifonen skjuter in sig på att Sara “bara” tycks ha egen erfarenhet av hedersförtryck och ingen formell utbildning i de ting hon talar om. Som om det skulle innebära att hon saknar kunskaper. Man ger gott om referenser, som man ju bör, men det är dels referenser till källor som berättar vad Sara kan berätta om som talare och referat av vad hon sagt. Man försöker misstänkliggöra henne i två långa aktstycken, som helt saknar bevisvärde för det man påstår. Jag känner inte Sara, men det Politifonen skriver är snömos.

    Man är på gång att omstrukturera och kan tänkas behöva fler författare. Ja, det kan man tänka sig. Lite substans i texterna skulle heller inte skada.

  2. Verkar som nedanstående är det stora problemet. Förklarar ju ett och annat…

    “Det påpekas att hon har själv upplevt vad som nu kallas för ”religiöst” hedersförtryck och att hon är ”starkt kritisk till de kvinnoförtryckande normer som religiös renlevnad ofta innebär”.

  3. Det är lustigt och spännande att läsa denna artikelserie!🙂 Spänningen ligger företrädesvis i att försöka lista ut vilket motiv som drev er att skriva den för första början. Knappast kan det väl ha att göra med att Sara inte tagit universitetspoäng i något av de ämnen ni räknar upp? Det hade nämligen gjort er till arbetarklassfientliga elitistsnobbar och den etiketten tror jag inte att ni vill ha?
    “Föreläsare som formellt saknar utbildning i sig inte är ett problem” skriver ni i slutklämmen. Varför ägnar ni då två artiklar till att beskriva att Sara inte har någon utbildning? Och tror ni på allvar att en person som är univeritetsutbildad i ämnet alltid fattar bättre än någon som “bara” har hela livet som kunskapskälla? Det är ju jättekonstigt i så fall.
    Istället för att gå omvägen att misstänkliggöra Sara och hennes bakgrund skulle ni ju också kunna skriva något om vad det är i Saras arbete/åsikter som ni vänder er emot. Det hade varit väldigt informativt för t ex mig som inte vet så mycket om Sara (hade dock inte blivit lika spännande).
    Allt annat verkar ju bara analt och fegt.

    Har ni förresten tagit examen i journalistik? Om inte kan ju läsarna avfärda artiklarna eftersom ni således inte kan skriva något av värde (er egen retorik, reds amn)🙂

  4. Pingback: Vad vet vi egentligen om Sara Mohammad del 2. | saramohammadgapf

  5. En historielektion vore på sin plats känner jag. Ska ni bedriva journalistiskt arbete får ni inse att selektiv research slår tillbaka.

    Jag vill nämligen kommentera ett sidospår i er “granskning” – att ifrågasätta en människas asylrätt på det sätt ni gör är rent ut sagt äckligt och skrämmande. Hade ni haft ett uns av kunskap om hur situationen i Irak ständigt förändrades under nittiotalet hade ni fattat det fullt möjliga i att orsak till flykt från norra Irak i början av nittiotalet – kunde i slutet av samma årtionde vara överspelad. Det (geo-)politiska läget i irakiska Kurdistan förändrades helt under de åren.

    Efter fem år som flykting i Sverige har man rätt att söka medborgarskap här, med allt vad det innebär i form av rättigheter och skydd t.ex. vid resa utomlands. Ert sätt att resonera innebär att politisk asyl ska vara tillfällig. När skälen är undanröjda ska asylen upphävas och folk utvisas. Om det är er åsikt förstår jag resonemanget. Om det inte är er åsikt är ni helt enkelt bara ignoranta. Vilket iofs redan bekräftas i er artikels övriga innehåll.

  6. Frågar här med, vem är du och vad har du för utbildning elwa? Hade vart högst intressant att veta.

Diskutera

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s