Morgonen bjöd på ett intressant rykte. Nima Gholam Ali Pour påstods ha anslutit sig till sverigedemokraterna i Malmö, det sades också att det skulle komma ett pressmeddelande om detta vid tiotiden.
Att Nima på sistone glidit över från sin tidigare socialdemokratiska retorik till en helt annan är inte något vi missat så att Nima kommer ut ur garderoben är lite som att kungen skulle kalla till presskonferens och låta meddela att han inte är oskuld. Jag är inte förvånad, engagerade antirasister är inte förvånade, SD-sympatisörer är inte förvånade. Ingen torde bli förvånad.
Jag tänker ändå ta tillfället i akt att rama in pressmeddelandet, sätta det i en kontext, genom att påminna om en del debattartiklar som Nima skrivit tidigare. Publicerar ett politiskt parti ett pressmeddelande vill de ju ha uppmärksamhet, så varför inte vara så vänlig att bjuda på det?
Låt mig ta er tillbaka till 2007. Högkonjunktur, borgerligheten var valvinnare, SD kom inte in i riksdagen året innan och debatten om muslimer hade ännu inte blivit vardag. Nima satte sig ned och plitade ihop en debattartikel, med den suggestiva titeln Islamofoben är en rädd våldtäktsman.
Notera hur Fredrik Malm här beskrivs som islamofob. Minns hur Jimmie Åkesson lät publicera en debattartikel om att islam är samtidens största hot, mot det svenska samhället och underförstått mot västvärlden. Se hur Nima gör klart att misstänkliggörandet av muslimer inte är verklighetsförankrat.
Låt oss se på artikelns avslutning.
Muslimfientligheten beskrivs som allvarlig. Amerikansk imperialism och dess muslimfientliga tillskyndare beskrivs som våldtäktsmän. Ett och ett halvt sekel beskrivs i termer av övergrepp, profeterande om en kommande Förintelse av muslimer i Europa, kritik av antimuslimsk lagstiftning. Hårda ord. Väldigt hårda ord. Nima liknar Fredrik Malm och Nyamko Sabuni vid sexualbrottslingar och framställer muslimfientligheten som upptakten till folkmord, något som används för att ursäkta krig och förtryck i såväl muslimska samhällen som Europa.
Folkpartiet har fått fler slängar av den här sleven. Vi tar några steg och hamnar i år 2010. Kort innan valet skriver Nima en debattartikel som aggressivt fördömer likheter mellan folkpartistisk högerpopulism och sverigedemokraternas muslimfientliga dito.
Han oroade sig för att Folkpartiet skulle genomföra sverigedemokratisk politik, om vad som faktiskt skedde inte hade skett, nämligen att Sverigedemokraterna tog plats i riksdagen. I artikeln fortsätter han angreppet på Wendahl och förbundet Liberal Mångfald, vilket ingick i Folkpartiet och hade medbestämmande på en del nivåer tills dess företrädares främlingsfientliga agenda gjorde dem till en alltför stor belastning för partiet. Så skedde 2011, och fortfarande idag är deras facebookgrupp ett tillhåll för muslimfientliga och annars bigotta personer.
Nima angriper dessa “SD-folkpartister” för att de vill åstadkomma vad Sverigedemokraterna gick till val på 2010.
Inga visor där, inte. Det är inte bara muslimfientlighet han slår på, utan även ett opportunistiskt drag i den folkpartistiska retoriken. För Nima var det för tre år sedan något väldigt fult att utnyttja främlingsfientlig populism. Ett år senare utvecklar han sina tankar kring detta i en annan debattartikel, där han redogör för sin bild av vilka Sverigedemokraterna är. Ni som minns 2011 minns säkert den kontrajihadistiske terroristen som slog till i vårt grannland. Under rubriken Breiviks video visar att hans världsbild är identisk med SD:s förklarar Nima följande samband mellan sverigedemokraterna och terroristen.
Den muslimfientliga högerpopulism som Sverigedemokraterna byggt sina framgångar på beskrivs som ett fundament för terrorism. Hela artikeln formligen svämmar över av skuldbeläggande av SD och liknande partier för den oerhörda tragik Breivik gav upphov till. För Nima var sambandet mellan Sverigedemokraterna och kontrajihadistisk terror solklart. Är det SD som plagierar Breivik, eller vice versa, frågar han retoriskt.
Sverigedemokraterna är här högerextremister som reproducerar konspirationsteorier och lierar sig med terrorism. Fortsättningsvis pekar han ut några av de drag i den sverigedemokratiska retoriken som är gemensamma med fascismen, idén om en kommande jättekonflikt där ett kulturområde rensas från en främmande kulturs inflytande för att själv undvika undergång. Han spårar upp samma drag hos terroristen för att ytterligare understryka hur intimt besläktad han var med Sverigedemokraterna.
Det här skrev han alltså 2011, efter att SD dragit ihop 5,7 % av rösterna i riksdagsvalet året innan. Två år tidigare delgav han samma bild, Sverigedemokraterna är ett hot mot Sverige och den liberala demokratin, ett parti för rasister som vill avveckla det öppna samhället.
Nu har alltså Nima formellt anslutit sig till detta hot mot folkstyret och dess grundläggande värden. Med vilken retorik rör han sig då idag? Vi kan kika lite på vad han publicerat på Twitter. Se följande.
Hyckleri. Mångkultur. Floskler. Anar vi en kappvändning av rang? Jag gör det. I den följande diskussionen skriver han, den 26/10, att han inte är partipolitiskt aktiv, på frågan om han ägnat sig åt kappvändande. Numera är också antirasism någonting fult i Nimas värld.
Han hamnar också i konflikt med antirasister och tar tillfället i akt att alienera sig själv från samtida slang.
Man kan också notera att han sprider vidare Dispatch Internationals högerradikala populistiska angrepp på vänstern.
Här ger han sig, underförstått, också på asylinvandringen samt ger sitt stöd till Bitte Assarmo, som vi kommer att återkomma till i en kommande artikel.
Så. Här är pressmeddelandet från SD Malmö.
SD Malmö är glada över att ha rekryterat Nima. Nima är glad över att ha blivit rekryterad. Till vad han ser som den kontrajihadistiska terrorns allierade. Eller något sådant. Att det finns många frågor för Nima att svara på är uppenbart. Om vi kommer att få några svar är högst oklart, om det är något som sverigedemokrater är kända för så är det slingrande, mörkande och ljugande. I dagarna deltog Björn Söder i SVT Debatt, där han ljög helt ogenerat om sitt eget parti och dess politik. När det underkastades en granskning av Interasistmen.se svarade sverigedemokratiska sympatisörer med kriminella medel. I sin tur, när Politism.se uppmärksammade saken utsattes även de för samma slags angrepp.
Att han väljer att gå med i Sverigedemokraterna i anslutning till att de visat sig vara förljugna och använda kriminella medel för att tysta kritiker är anmärkningsvärt. Han kan åtminstone inte vara omedveten om att det han nu börjar arbeta för fortfarande är detsamma som han för något år sedan skarpt kritiserade. Är han själv idag en sådan våldtäktsman som han tidigare raljerade emot?
Jag hoppas att detta inte slutar med att Nima nästa sommar åker till Bommersvik och slaktar av SSU. Det vore oerhört tragiskt.
//Elwa Ninpo — Politifonen
Politifonen 
Han har kanske ändrat åsikt, folk gör faktiskt det då och då. Sen beträffande Åkessons debattartikel så var det Aftonbladet som satte sagda rubrik inte Å.
Jag har inte refererat till någon rubrik. Jag refererar till brödtexten.
//Elwa Ninpo — Politifonen
Kul att människor kan utvecklas och ta intryck av de faktiska förhållandena och av fakta. Det har även jag gjort efter att ha levt i en PK-bubbla och varit faktaresistent i princip i hela mitt liv. När fakta serverades mig, och när jag med egna ögon tog in verkligheten, föll skygglapparna.
Så ägd han blev av det här. Omständigheterna bestämmer den politiska riktningen. Typ pengar och plattform.
Jag vet inte vilket som är mest skrattretande – att SD kallar sig “demokrater” eller när de talar om “fakta”.
Det paralellsamhälle som växer är ohållbart i längden för en demokrati, Nima, liksom ett snabbt ökande antal andra förstår detta och tar politiska konsekvenser. Det kallas att ta ansvar. Prova gärna någon gång eller fortsätt leka politik med slagord och utanförskapsromantik.
Vänder kappan efter vinden eller bara kommit till insikt. Ja det är ju förstås svårt att avgöra. Men att ändra åsikter över tid är ju faktiskt inget anmärkningsvärt. Det är ju egentligen en naturlig process. Lite som när man reviderar vetenskapliga teorier ungefär. Så att påstå att nån vänder kappan efter vinden bara för att denne bytt åsikt. Ser jag bara som ren smutskastning. Att sen påstå att han lierat sig med Breivik gör ju denna smutskastning än mer genomskinlig. Här några artiklar som Nima skrivit och som får tala för sig själva. Har man dock nåt att invända mot det han står för bör man hålla sig till sak istället för att skrika Rasist, Främlingsfientlig, Islamofob, Kappvändare och Breivikalierad.
http://www.exponerat.info/en-invandringspolitik-for-ett-socialt-hallbart-samhalle/
http://www.exponerat.info/dina-skattepengar-finansierar-verbala-angrepp-mot-svenska-kvinnor/
http://www.exponerat.info/dina-skattepengar-finansierar-verbala-angrepp-mot-svenska-kvinnor/
http://www.exponerat.info/nu-haller-sossarna-med-reva/
Fast länken mellan Sd och Breivik är en parallell som dras av Nima själv. Skriver man något sådant och sedan börja sympatisera med dem. Det är fan öppet mål. Att han flyttat om sin politiska uppfattning råder det ingen tvekan om. Men att han går över till ett parti som han själv beskriver med såna ord, talar väl sitt ehet språk – väldigt tydligt.
Ungefär som att vi skulle bli antisemiter eller islamofober och ingen skulle höja ögonbrynen
Ja, det är ju lite anmärkningsvärt om han nu använt sig av den retoriken tidigare. Men att han nu äntligen insett hur fel ute han var då. Måste ju ändå ses som något positivt.
Innan du ger dig in i antirasismen så borde du lära dig grundläggande begrepp. antisemitism är rasism, inte pga judar som religion utan judar som etnicitet. judar som enda av religiösa har etniska judar och så de som tillhör religionen, det är två skilda saker . Dvs. du kan inte likställa antisemitism med att ogilla judendom religionen och kritisera den eller att ogilla islam eller de som väljer att följa koranen för stunden. Kan jämföra det med araber och muslimer, att tycka att araber inte ska ha ett hemland pga de är araber är rasism, att tycka att muslimer/islam inte ska ha ett hemland pga de är muslimer/islam är inte rasism. DU kan kalla det för annat men inte rasism.
Nu vet jag inte om du kan dessa saker eller om du medvetet försöker beljuga och lura folk?
du kan kanske finna det skrattretande att som fakta vet SD are om att antisemitism handlar om etnicitet judar .. dvs. inte handlar om religion. så med åtanke på det så blir hela denna artikel ett stort “misstag” och SD are sanningssägarna. Nima är en av sanningssägarna, därav är han välkommen i SD
Inlägget var väldigt bra fram till slutet. Tycker att de tre sista meningarna är både osmakliga och osakliga. Fram tills det, så har ni en viktig poäng.
En person som går från att vara emot rasism och islamofobi till att själv gå med i det mest etablerade rasistiska partiet i Sverige. Det är värt att belysa.
Men det är onödigt (och förvanskar den faktiska poängen) att insinuera att han skulle kunna vara våldtäktsman eller terrorist.
Hej.
Kul att du gillar inlägget, trots dess tillkortakommanden. Nu är väl poängen inte den att vi föreslår så per se. Vi ironiserar snarare över de kopplingar han själv gör mellan partiet, islamofobi, våldtäktsmän och Breivik. Det är en satir.
Hej Tanvir!
Spontant tänker jag att du missat rubriken, för den kommer till läsaren innan själva artikeln och spelar på samma grovhuggna och aggressiva resonerande som slutklämmen utgår ifrån. När man kommer fram till min punchline har man sett Nimas egna texter om muslimfientlighet och Sverigedemokraterna, vilket ramar in överföringen av dem på honom själv och är tänkt att förklara den retoriska åtbörden.
Jag ser inte själv på avrundningen som satir, jag ser på den som en coup de grâce utförd med hans egna svärd. Hans aggressiva och trubbiga debatterande är helt enkelt inte trovärdigt och genomtänkt. Det bygger på en väldigt onyanserad bild av konflikten mellan USA och röset, av muslimer, av Israel, Sverigedemokraterna, Breivik, den kontrajihadistiska miljön, med mera, samt slår tillbaka på honom själv nu när han omvänt sig.
//Elwa Ninpo — Politifonen
Här förklarar Nima själv varför han gått över till SD
”Som son till iranska flyktingar och med en uppväxt i invandrartäta Fosie har undertecknad haft möjligheten att se det mångkulturella Sverige från nära håll, utan den kosmetika, som vissa människor i det här landet förser den med. Som ledamot i Fosies socialnämnd, i fem år, har jag hjälplöst sett på, hur situationen förvärras i invandrartäta områden medan det multikulturella samhällets förespråkare levererar skönmålningar till allmänheten.
Med en magisterexamen i Internationell Migration och Etniska Relationer har undertecknad vetat om orsakerna till varför Sveriges nuvarande invandringspolitik inte är socialt hållbar, och det som vi kallar integration är inget mer än ett politiskt slagord.
I Förenta Staterna kunde jag bevittna hur nyanlända invandrare förespråkade en restriktiv invandringspolitik eftersom de värnade om sitt nya hem och de var medvetna om att sociala oroligheter följer i spåren av en oansvarig invandringspolitik. Sedan dess vet jag att det finns en stor skillnad mellan invandrare och invandring, som är en politisk fråga som ständigt måste diskuteras i en värld som ser mer migration än någonsin på grund av globaliseringen.
Dessa erfarenheter har gjort mig mer medveten om samhällets strukturer. Jag vet att när en politiker vill att Sverige ska visa solidaritet med Syrien så innebär det i praktiken att Fosie och Rosengård ska ta emot fler människor i sina områden, som har inte den utbildning som krävs på den svenska arbetsmarknaden, medan de som bor i Limhamn och Västra Hamnen, inte kommer påverkas alls.
Jag vet att samma politiker som så gärna vill visa solidaritet genom mer invandring aldrig kan tänka sig bo i Fosie eller Rosengård, med de nyanlända invandrarna, för de vet mycket väl att arbetslösheten bland de nyanlända invandrarna kommer resultera i otrygga bostadsområden.
Tack vare mina erfarenheter har jag kunnat se de sociala problemen i invandrartäta områden både som medborgare och politiker. Jag har sett hur man i andra länder diskuterar dessa problem med passion medan vi i Sverige sopar de under mattan och väntar på att de ska försvinna. Efter att observerat och passivt sett på i så många år väljer jag att tro på vår demokrati och göra något åt saken.
Det enda parti i Sverige som ser dessa problem är Sverigedemokraterna. Undertecknad väljer att vara en del av Sverigedemokraterna eftersom det är det parti som ser hela Sverige och vill förbättra hela Sverige. Som Fosiebo vet jag sedan länge att Sverigedemokraternas väljare inte är främlingsfientliga. Jag vet detta för de bor där jag bor och både de och jag vet att Sverigedemokraterna är det enda parti som bryr sig om det vi bryr oss om.
Vi vill ha gemenskap i Sverige och motsätter oss parallella samhällen med främmande kulturer. Vi är stolta över de rättigheter som kvinnor har i Sverige och vi vägrar kompromissa om detta. Vi tycker att den som sökt en fristad i Sverige borde anpassa sig till vårt samhälle, för vi är stolta över det samhälle vi byggt”.
/Nima Gholam Ali Pour
https://malmo.sverigedemokraterna.se/2013/11/13/valkommen-nima-gholam-ali-pour/
Otroligt pinsamt för Sd ändå. Tror att Nima tar tillfället när det dyker upp ett och att Sd är desperata efter invandrare som säger sånt dom själva säger för att kunna hävda att dom inte är rasister. Ni borde skriva mer om NIma. Han har haft kopplingar till antisemiter också.
Ser den här #Twitter överallt! Jäkla bra inlägg. Fortsätt så.
Nima Gholam Ali Pour gör med sitt partibyte samma misstag som de invandrare som lät sig värvas av SD, och sedan bli invalda i kommunfullmäktige i Södertälje. SD kunde visa att även invandrare stöder rasism, eller med deras egen retorik, att partiet inte är rassistiskt när invadrare går med. Dessa personer hoppade senare av SD p.g.a att de blev bemötta av SD som just invadrare, och inte som fullvärdiga partimedlemar.
Det historien handlade inte om att dom inte blev bemötta som fullvärdiga partimedlemmar. Tvärtom,det var faktiskt så att dom till en början blev behandlade med väldigt stor hänsyn p.g.a deras bakgrund och okunskap om hur det svenska politiska systemet fungerade, Det handlade då istället bl.a om att dom själva ville bli anställda av Sverigedemokraterna samt anställa en jouarnalist utifrån enbart fört att jobba mot Irakier som målgrupp. Det stred helt enkelt mot partiets policy. Men det vägrade dessa herrar att förstå. Sen var det också en person i denna grupp som utmärkte sig lite extra med förfalskade reseräkningar, samarbetssvårigheter på det personliga planet och med att bli påkommen naken med en likaledes naken dam på partikansliet. Den personens döttrar ska även ha vittnat om vidriga hemförhållanden och hustrumisshandel. Slutet på på den homofobiska personens karriär inom SD kom sen när han i ett mejl till en riksombudsman skrev:
”I partiet finns bögar och homosexuella. Du måste agera mot dem först!”
I samband med detta så valde då även dom som inte var inblandade i den personens förehavanden att ta den personens parti. I det läget så blev det ju självklart ohållbart att låta dom stanna kvar i partiet. Att dom fick lämna hade alltså inget med deras invandrarbakgrund att göra.
Pingback: Fundamentalism som fundamentalism, eller är det skillnad? « Politifonen