Ultrakonservativ radikalism, utbildning och vetenskapliga studier.

Nyligen publicerades en studie i radikalism och orsakerna till ultrakonservativa strömningar bland muslimer. Man fastslog däri att den grundläggande drivfjädern bakom radikaliseringen egentligen inte bör tillskrivas fattigdom eller ideologier, utan snarare den undermåliga kvalitén på den akademiska undervisningen. Man kunde konstatera att de klerikala figurer som tillhörde de mest framgångsrika akademiska nätverken löpte en tvåprocentig risk att investera i jihadism medan de som tillhörde underhaltiga nätverk löpte en femtioprocentig risk. Vi bör poängtera att detta är en studie av många och att de faktorer han undersöker inte nödvändigtvis besvarar helhetsbilden. Däremot kommer vi främst att diskutera kring ämnet studien lyfter fram.

En alldeles avgörande orsak till radikalisering kan sammanbindas med det faktum att krig råder i många områden som undersökts. Det bör således anses vara ännu en orsak till radikalisering bland muslimer, som antingen själva drabbas av krigen, eller som på ett eller annat sätt identifierar sig politiskt och religiöst med varandras sakfrågor. Därtill bör denna form av radikalisering ses i ljuset av en upplevd sekulärkolonialisering: en reaktion på ickereligion som har som syfte att befästa nationalism, självständighet och nostalgiska tillbakablickar i svunnen storhetstid.  Studiekulturen i Mellanöstern är djupt förankrad i folksjälen, dels på grund av att den ses som ett verktyg för samhällelig transformering, vilket förstås är en rationell utgångspunkt, men också för att den är kopplad till religiösa uppmaningar om att erhålla kunskap – ett ansvar som erläggs samtliga muslimer i förpliktigad bemärkelse – där förhoppningar om en ljusnande framtid vilar på retrospektiva minnen av den islamiska storhetstiden.

Trots ganska goda utsikter i MENA, där Iran1 och t.ex. Palestina2 har en väldigt god utbildningsfrekvens, kan det inte understrykas nog hur kontraproduktiv utbildningen faktiskt kan bli om den navigeras av populistiska – antikritiska – metoder. Om man rent hypotetiskt och för diskussionens skull antar att någon väljer att studera statsvetenskap i, låt oss säga Iran där yttrandefriheter ständigt kränks, kan man med stor sannolikhet utgå ifrån att utbildningen är avpassad till de politiska idéer man där tillåter yttra. Studieområden vars fulla potential endast kan uppnås genom kritiska infallsvinklar, och som kräver att studenten arbetar autonomiskt, handikappas utan tvekan av förhållanden som inte tillåter yttrandefrihet. För studenten skulle det innebära en katastrof rent utbildningsmässigt.

Den västerländska traditionen har den kritiska inställningen som modus operandi. Inom den akademiska studien av historia t.ex. utgår man från HCM-metodologin (Historical Critical Method) som analytiskt historiekritiskt antagande. Väldigt förenklat kan man säga att utgångspunkten nominellt sett inte accepterar utgången i de historiska källorna utan att de ifrågasätts: ett arv från Lorenzo Vallas formativa metodologiska kritik av dokumentsläsning – som senare adopterades under renässansen. Samma typ av kritiska utgångspunkt existerar inom samtliga akademiska utbildningar – och stärker studentens kritiska förmåga. Det kan man inte säga, i svepande mening, om de utbildningar som existerar i de länder som figurerar i Rich Nielsens studie.

Det är därför inte konstigt att studenter, som många gånger ansöker till undermåliga utbildningar, ledda av undermåliga lärare, riskerar att radikaliseras som ett resultat. Därtill kan det även tilläggas att människor som söker sig till religiösa utbildningar i MENA, gör det av skäl som knyts till låga betygsresultat. Shaykh Hamza Yusuf menar t.ex att studenter med högre betyg ofta söker sig till utbildningsområden som kräver bättre studieresultat och har högre intagningskrav: som läkare, ingenjörer, kemister och liknande. Status förknippas alltså inte med religiös utbildning ungefär av samma anledning som den inte gör det här. Därtill finns en folklig uppfattning om att de religiösa instituten förlorat sin forna glans. De som således blir kvar, de perifirella reststudenterna med låga betyg, är också de som sedan utbildar sig i de instutitioner som tenderar att framkalla radikalisering.

Relaterade artiklar:

Islam och terrorism:

Del 1.

Del.2

Del 3.

Del 4.

/Majhul Masukō

6 thoughts on “Ultrakonservativ radikalism, utbildning och vetenskapliga studier.

  1. Ja, jo. Men lite teoretisk slagsida, uppblåst kanske?
    Krig nämns, men inte vilka som angripit och fört krigen, hur många som dött (ett par miljoner).
    Hur området koloniserat, tidigare interventioner (tex då Mossadeq i Iran “togs bort” och Väst tvingade på folket Shahen, med tortyr, förföljelse etc.
    Krig skapar irrationella reaktioner. Sverige deltar numera i de här krigen.
    Som helhet blir din utläggning något klen, genom att du undviker allt som sas är pinsamt för Väst.

  2. Nu är vi några författare på den här bloggen, och det är inte jag som skrivit just den här artikeln. Men eftersom du kommer med kritik över vad som inte nämns i den, kan det nämnas att det du diskuterar nämnts väldigt mycket i andra artiklar. Förslagsvis kan Bruce Alis artiklar om terror och religion:

    https://politifon.wordpress.com/2013/05/18/religios-terror-nigeria-pakistan/

    /JM

    EDIT:

    Hej, jag hoppas inte Mutarraq (JM) har någon invändning med att jag går in och skriver här. Det är jag som författat artikeln. Jag kanske var otydlig, men det jag ville göra var att diskutera artikeln utifrån det nya fyndet (studien som nämns i början). Jag nämner i förbifart att det finns andra faktorer:

    “En alldeles avgörande orsak till radikalisering kan sammanbindas med det faktum att krig råder i många områden som undersökts. Det bör således anses vara ännu en orsak till radikalisering bland muslimer, som antingen själva drabbas av kriget, eller som på ett eller annat sätt identifierar sig politiskt och religiöst med varandras sakfrågor. Därtill bör denna form av radikalisering ses i ljuset av en upplevd sekulärkolonialisering: en reaktion på ickereligion som har som syfte att befästa nationalism, självständighet och nostalgiska tillbakablickar i svunnen storhetstid.”

    Valde däremot inte att gå in djupare på området eftersom det redan nämnts i andra artiklar som Mutarraq nämner ovan.

  3. Det finns inget som pekar på att radikaliseringen endast sker pga en anledning.
    Koranen och dess meddelande har högt inflytande över kulturen tom över andra religioner och kulturer i närmområden av muslimska länder.Även många kulturella muslimer har integrationsproblem baserade på kulturell bakgrund som kan spåras till Koranen som den starka kulturrelativismen och västervärldsfobin.Denna kulturrelativism leder till enklaver och ovilja att ta icketmuslimska som sina vänner och arbetskamrater.Detta leder till isolering från andra samhället,arbetslöshet,korruption och dåliga resultat eller inga studier.Detta leder till krav på egen autoritet och egna skolor baserade på muslimska värderigar vilket censurerar fakta och driver egen agenda med mycket patriarkala ideer som ger makt och emunitet till radikala patriarkala element.Detta är en port till de muslimska män med mindervärdeskomlex att utöva dominans och hybris på som är mycket tillåtande och apologetisk för gärningar som i väst är ansedda som korruption.

  4. Jag tror att begrepp som “destabilising” är användbart.
    Det klassiska i kolonialpolitiken (pågick i 500 år, pågår fortfarande) var: “söndra och härska”. Dvs att en ganska liten grupp av tex britter under ett par århundraden kunde dominera olika områden.

    /
    Ja, jo. Men lite teoretisk slagsida, uppblåst kanske?
    Krig nämns, men inte vilka som angripit och fört krigen, hur många som dött (ett par miljoner).
    Hur området koloniserat, tidigare interventioner (tex då Mossadeq i Iran “togs bort” och Väst tvingade på folket Shahen, med tortyr, förföljelse etc.
    Krig skapar irrationella reaktioner. Sverige deltar numera i de här krigen.
    Som helhet blir din utläggning något klen, genom att du undviker allt som sas är pinsamt för Väst.

Diskutera

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s